Nyhet

2016-05-10

Här är Föreningen Grävande journalisters synpunkter på promemorian ”Några frågor om offentlighet och sekretess, Ds 2016:2”:

Övergripande kommentar

Promemorian bygger på tio framställningar, varav åtta kommer från myndigheter och en kommer från en organisation som företräder myndighetsanställda. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att promemorian genomsyras av ett myndighetsperspektiv på handlingsoffentligheten.

Tyvärr är det en brist som är svår att reparera i efterhand och det blir inte bättre av att också remissinstanserna, med några få undantag, består av myndigheter.

Föreningen grävande journalister, FGJ, hoppas kunna bidra till en något bättre balans i remissförfarandet genom detta yttrande. FGJ har tittat närmare på två av de sekretessförslag som läggs fram i promemorian. Det är dels förslaget om att införa en ny sekretessregel inom Kriminalvården dels förslaget om att skärpa sekretessen inom ett stort antal myndigheters personaladministrativa verksamhet.

Så vitt vi kan se har departementet inte varit i kontakt med några företrädare för insynsintresset när dessa förslag har tagits fram. Departementet har använt myndigheternas framställningar om skärpt sekretess som främsta faktaunderlag. Det menar vi är ett problem eftersom dessa framställningar utgör partsinlagor.

Myndigheterna har ett egenintresse av att minska insynen eftersom den orsakar problem i verksamheten eller oroar den egna personalen. Därmed finns det en risk att de överdriver farorna med insyn och tonar ner intresset av offentlighet.

FGJ delar departementets utgångspunkt att handlingsoffentligheten bara får inskränkas efter noggranna avvägningar mellan behovet av sekretess och intresset av insyn. Problemet är att promemorian inte klargör vad som ligger i de båda vågskålarna. Departementet vill införa nya sekretessregler men ger inga konkreta exempel på skador som den nuvarande offentligheten har orsakat.

Insynsintresset å sin sida är inte belyst överhuvudtaget i promemorian. Sammantaget anser vi att bristerna är så stora att utredningsarbetet behöver göras om från början innan regering och riksdag kan ta ställning till eventuella lagändringar.

Yttrande över enskilda sekretessförslag

En ny sekretessregel till skydd för ordning och säkerhet inom Kriminalvården

I promemorians avsnitt 4 föreslår departementet ny sekretess som ska skydda uppgifter om åtgärder som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i Kriminalvårdens verksamhet. Förslaget bygger på en framställning från Kriminalvården där myndigheten hävdar att det finns en lucka i den nuvarande sekretessen som behöver täppas till. ”Stora delar av Kriminalvårdens dagliga säkerhetsarbete liksom myndighetens brottsförebyggande arbete faller eller riskerar att falla utanför tillämpningsområdet för de befintliga sekretessreglerna”, skriver Kriminalvården i sin framställan.

Påståendet väcker frågor. Hur länge har denna lucka funnits? Är den lika gammal som handlingsoffentligheten inom kriminalvården? Vilka handlingar och uppgifter är det som Kriminalvården faktiskt har tvingats lämna ut i brist på ett heltäckande sekretesskydd? Och hur har dessa uppgifter sedan använts för att skada ordning och säkerhet? Det borde finnas gott om exempel från verkligheten kan man tycka men i promemorian nämns inte ett enda.

Departementet föreslår alltså skärpt sekretess utan att redovisa ett enda belägg för att den nuvarande insynen har skadat Kriminalvårdens verksamhet.

Även om det skulle finnas ett behov av sekretess så måste det behovet vägas mot insynsintresset. Här uppstår nya frågor som inte heller får svar i promemorian.

Vilka allmänna handlingar och offentliga uppgifter kommer att undantas allmänhetens insyn om den nya sekretessen införs? Vilka är det som begär ut dessa offentliga uppgifter i dag? För vilka ändamål använder de uppgifterna? Och hur viktiga är dessa ändamål för enskilda individer och för samhället?

En särskild fråga är om den nya sekretessen minskar insynen i beslut riktade mot enskilda fångar. Kriminalvårdens myndighetsutövning mot enskilda kan vara mycket ingripande och intresset av insyn i olika beslutsdokument är förstås stort. Det skulle kunna vara ett skäl att förse den föreslagna regeln med ett sekretessundantag liknande det som finns i 35 kap. 15 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Även denna frågeställning lämnas utan kommentar i promemorian.

Skärpt personaladministrativ sekretess

I avsnitt 7 i promemorian föreslår departementet att samtliga offentliganställdas privata kontaktuppgifter ska skyddas av en sekretessregel med omvänt skaderekvisit. Med privata kontaktuppgifter avses inte bara bostadsadress och hemtelefonnummer utan också personnummer.

En sekretessregel med denna utformning kommer att hindra journalister från att få ut offentliganställdas personnummer från deras arbetsgivare. Det vet vi eftersom vissa offentliganställda redan skyddas av en sådan sekretess och när journalister begärt ut deras personnummer från deras arbetsgivare har det blivit avslag. Se Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 1959-11 samt Kammarrätten i Jönköpings domar i mål nr 515-03 och 3545-12 som går att hitta på www.allmanhandling.se.

I promemorian hävdar departementet att den föreslagna skärpningen av sekretessen inte kommer att försämra mediernas möjlighet att fullgöra en samhällskritisk rapportering. Den slutsatsen förvånar oss. Det är nämligen mycket vanligt att journalister begär ut offentliganställdas personnummer från deras arbetsgivare för att använda som underlag för granskningar.

Ibland är det inte möjligt att gå omvägen via folkbokföringen hos Skatteverket för att få ut personnumren, till exempel om den anställda har ett vanligt namn eller om journalisten behöver få ut personnummer på ett stor antal offentliganställda. Dagens Nyheters avslöjande år 2013 att minst 97 personer som är dömda för sexualbrott arbetar med barn på svenska skolor är ett exempel på det senare.

Departementet verkar mena att det går att granska myndigheter utan att granska personerna som företräder myndigheterna. Men en sådan uppdelning är omöjlig att göra. Många gånger är det avgörande vem som agerar för en myndighets räkning, vilket bland annat jävsreglerna är ett uttryck för.

Granskningar av myndighetsanställda är också ett sätt att testa myndigheters interna kontrollrutiner. En journalist som avslöjar att en myndighet anställt olämpliga personer eller har anställda som ägnar sig åt förtroendeskadliga bisysslor visar samtidigt att myndighetens egna kontrollrutiner har fallerat.

Det är inte heller bara journalister som har ett behov av att kunna identifiera myndighetsföreträdare på ett säkert sätt. Det behovet har även vanliga medborgare som har med myndigheter att göra. En krögare som söker serveringstillstånd vill kanske veta om beslutsfattaren på myndigheten själv har intressen i krogbranschen. Den som söker bygglov ska kunna ta reda på om handläggaren i ärendet äger grannfastigheten och så vidare.

Anställda vid myndigheter använder trots allt personnummer i massiv skala för att identifiera, utreda och kontrollera enskilda medborgare. Det vore märkligt om inte medborgarna skulle kunna använda myndighetsföreträdarnas personnummer för samma ändamål. Allmänheten måste kunna avslöja offentliganställda som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag, ljugit om sin utbildning eller mörkat sitt brottsregister.

Vi ifrågasätter inte att personnummer kan utnyttjas av personer som vill trakassera och hota myndighetsanställda. Men hur stort är problemet och hur ofta används offentlighetsprincipen för detta skadliga ändamål? I departementets promemoria nämns att det har förekommit fall av trakasserier på hemtelefonen hos anställda vid Riksbanken. Men det framgår inte ens om dessa trakasserier föregåtts av att någon begärt ut deras hemtelefonnummer med stöd av offentlighetsprincipen. Det skulle lika gärna kunna vara någon som har sökt på de anställdas namn på Eniro, Hitta.se eller liknande tjänst på nätet.

Även om det har hänt att personer har missbrukat offentlighetsprincipen för att hota anställda vid myndigheter så ifrågasätter vi om minskad insyn är rätt väg att gå för att motverka detta. Om offentliganställda hotas och trakasseras ska de få skydd av sina arbetsgivare samtidigt som de skyldiga spåras upp och lagförs av rättsväsendet.

I promemorian nämns att hot mot anställda på myndigheter är ett demokrati- och rättssäkerhetsproblem för hela samhället. Det samma kan sägas om inskränkningar av allmänhetens insyn i myndigheternas arbete. Därför menar vi att den föreslagna lagändringen inte bör genomföras.

Terje Carlsson
Ordförande
Föreningen grävande journalister

Här följer ett par exempel på granskningar som bygger på personnummer och privata kontaktuppgifter som har hämtats ut från myndigheters personaladministrativa verksamhet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sexbrottsdomda-jobbar-kvar-pa-skolorna

http://www.sydsvenskan.se/lund/professorers-bisysslor-blir-inte-granskade/

http://www.dn.se/ekonomi/tjansteman-lever-lyxliv-for-dina-pengar/

http://wwwb.aftonbladet.se/nyheter/0004/20/verk.html

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ost/utlokaliseringspolitiken-kritiseras

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/anstallda-pa-myndigheter-bosatter-sig-inte-i-sormland

http://www.expressen.se/gt/sahlgrenska-kopte-for-miljoner–utan-avtal/

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/graddfil-for-anstalldas-barn-pa-parken-zoo

Debattartiklar:

Dagens juridik: “Offentlighetsprincipen blottlägger myglet – men nu ska ännu mer bli hemligt”

Expressen: “Morgan Johanssons farliga mörkläggning”

2016-04-14

De största scoopen från förra året belönades nyligen på Guldspadegalan i Göteborg. Avslöjanden om rätts­över­grepp, korruption och omfattande slöseri med våra skattepengar konkurrerade om de prestigefyllda prisen. De nominerades egna arbets­beskrivningar visar att offentlighets­principen har varit en viktig pussel­bit i många avslöjanden. Detta bekräftas av den enkät som vi har skickat ut till de tävlande journalisterna.

I 26 av de 27 nominerade granskningarna har journalisterna använt offentlighetsprincipen som ett verktyg i sitt grävande. I 23 av granskningarna har informationen som journalisterna fått fram på detta sätt varit helt avgörande eller mycket viktig för avslöjandet.

Ett exempel är Aftonbladets Kers­tin Weigl och Kristina Edblom som bland annat läst 200 rättspsykiatriska undersökningar om män som mördat sina kvinnor. Deras granskning visar att många av de mördade kvinnorna hade kunnat vara i livet om myndigheterna tagit varnings­signalerna på allvar.

Offentliga uppgifter i kommunens ekonomisystem spelade en viktig roll när Kina Pohjanen på P4 Uppland följde flödet av pengar från bolaget Svensk kärnbränslehantering till Östhammars kommun. Pengarna visade sig finansiera delar av den kommunala näringslivschefens lön och konferensresor till franska Rivieran för kommunens tjänstemän. Detta under samma tid som Östhammar skulle ta ställning till om bolaget skulle få gräva ner kärnavfall i kommunen.

Granskningarna visar att offent­lighetsprincipen fortfarande är ett effektivt verktyg för att granska myndigheter. Men den fungerar inte lika bra i alla delar av Myndighetssverige. På vissa håll är sekretessen så stark att insynen är lika med noll. Det värsta är att dessa blinda fläckar växer i takt med att ständigt nya sekretessregler införs.

En kartläggning som riksdagens konstitutionsutskott gjorde 2012 visade att Sveriges EU-inträde medfört att sekretessen skärpts vid 65 tillfällen. Till det ska läggas de många sekretessregler som Sverige infört helt på eget initiativ, ofta efter önskemål från våra myndigheter.

I år fyller offentlighetsprincipen 250 år och man kunde tro att den skulle vara fredad åtminstone under jubileet. Men justitiedepartementet har tvärt om slagit till med ett förslag om att införa inte mindre än sju nya sekretessregler (Ds 2016:2). Ett av förslagen är särskilt illa genomtänkt och går ut på att offentlig­anställdas personnummer ska bli hemliga. Det skulle göra det svårare att avslöja tjänstemän som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag eller ljuger om sina meriter. Den här typen av inskränkningar av insynen kommer självklart att få effekter för möjlig­heterna att bedriva granskande journalistik, vilket borde oroa alla som inte litar blint på myndigheter och makthavare.

»Utan stöd av offentlighetsprincipen hade det här avslöjandet aldrig gått att genomföra«, kommenterar Ali Fegan sin granskning av Sjöfartsverkets hemliga miljardköp av helikoptrar. Ali Fegan och Uppdrag granskning-kollegan Lars-Göran Svensson vann en Guldspade i kategorin riks-tv. Genom att ta strid i domstol lyckades de få ut dokumenten som Sjöfartsverket hade försökt hålla hemliga. Uppdrag granskning kunde visa att myndigheten rundat upphandlingsreglerna och ljugit för regeringen om kostnaderna för affären.

Frågor om offentlighet och sekretess ligger på justitieminister Morgan Johanssons bord. Det är hans departement som nyligen föreslagit en rad nya skärpningar av sekretessen. Mot bakgrund av detta vill vi fråga ministern: Hur mycket mer sekretess tål offentlighetsprincipen? Kan det rent av vara dags att gallra bland befintliga sekretessregler och ge utrymme för fler viktiga avslöjanden?

Terje Carlsson
ordförande, föreningen grävande journalister

Julia Wågenberg
ledamot juridiska rådet

Fouad Youcefi
ledamot juridiska rådet

Carl Larsson
ledamot juridiska rådet

Per Hagström
ledamot juridiska rådet

 Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet

2016-04-06

För andra året i rad rankar Scoop de mäktigaste personerna i Grävsverige. Det är många nya på listan och fjolårets mäktigaste, Nils Hanson, chef för Uppdrag granskning, är nedpetad från förstaplatsen.

Här är listan:

1) BOSSE LINDQUIST (NY)
Ålder: 61.
Gör: Producent och reporter, SVT.
Kommentar: Redan 1993 vann han sin första guldspade. Det kommer troligen att bli minst en till för Macchiariniskandalen. Att med journalistik skaka om Karolinska Institutet, Nobelpriset och forskar-Sverige har ingen journalist lyckats med tidigare. En grävare i världsklass.
2) NILS HANSON
Ålder: 63.
Gör: Chef och ansvarig utgivare, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: Han är överallt. Chef för Sveriges största grävredaktion, valberedare i FGJ, grävgeneral och föreläsare med världen som arbetsfält. Skulle det finnas ett OS i grävande vore Nils Hanson den givne fanbäraren.
3) MARIA TRÄGÅRDH (8)
Ålder: 51.
Gör: Grävchef och biträdande redaktionschef, Aftonbladet.
Kommentar: Basar över Sveriges mest spännande grävredaktion som haft ett osannolikt framgångsrikt år med Kommunalskandalen som höjdpunkt. Var själv den första kvinna som vann en guldspade, redan 1992. En nytänkare med rutin i massor som fick Gyllene dynamon i fjol.
4) RICKARD ASCHBERG (NY)
Ålder: 62.
Gör: Reporter, Aftonbladet.
Kommentar: En slitvarg som länge stått i skuggan av storebror
Robert. Med Kommunalskandalen fick han sitt livs fullträff och är het kandidat till både Stora journalistpriset och Guldspaden nästa år.
5) GUNILLA ERICSON (21)
Ålder: 54.
Gör: Redaktionschef, Dagens Arbete.
Kommentar: Reportrar kommer och går på Dagens Arbete. Men DA är nästan alltid med och slåss om guldspadarna i tidskriftsklassen. En chef som alltid lyckas få ut det bästa av medarbetaren. Vann Gyllene dynamon redan 2009.
6) BO-GÖRAN BODIN (5)
Ålder: 41.
Gör: Reporter, Ekot, SR.
Kommentar: Levererar klassgräv och priser lika ofta som Zlatan vinner titlar och skytteligor. Inte bara en lysande grävare utan en intervjuare av yppersta toppklass. Hans intervju ifjol med Göran Lambertz bör vara obligatorisk på journalistskolorna.
7) BLANK SPOT PROJECT (NY)
Ålder: 1.
Gör: Undersökande utrikesjournalistik.
Kommentar: BSP har gjort det få trodde var möjligt i Sverige, att få läsarna att betala direkt till journalisterna. Vad Martin Schibbye, Nils Resare och Britt Stakston kallar ”en digital folkrörelse” är något av de mest intressanta i Mediesverige de senaste decenniet.
8) KERSTIN WEIGL (NY)
Ålder: 56.
Gör: Reporter och kolumnist, Aftonbladet.
Kommentar: Stora journalistpriset i höstas och kanske en guldspade i år. Det banbrytande grävet ”Män som dödar kvinnor”, som pågår fortfarande, startade hon tillsammans med Kristina Edblom redan 2009. När Kerstin Weigl skriver läser man.
9) SOPHIA DJIOBARIDIS (8)
Ålder: 53.
Gör: Reporter, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: Det en gång så grabbiga Uppdrag granskning har växlat spår. Nu har kvinnorna tagit över rodret. I främsta ledet står mästaren på ansvarsutkrävande intervjuer.
10) KRISTOFFER ÖRSTADIUS (NY)
Ålder: 29.
Gör: Reporter, Dagens Nyheter.
Kommentar: Framtidens grävreporter är redan här. Datanörd som blev journalist och en mästare på att förena datakunskapen med smart journalistik. Har lyft sömniga DN.
11) MATTI LARSSON (10)
Ålder: 48.
Gör: Vd och ansvarig utgivare, nyhetsbyrån Siren.
Kommentar: Ju mer medieföretagen skär ned, desto större möjligheter får Siren. Redan i dag säljer byrån research till 200 medieföretag. Har blivit en av de viktigaste försvararna av offentlighetsprincipen.
12) JOHANNA BÄCKSTRÖM LERNEBY (NY)
Ålder: 41.
Gör: Reporter, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: Luleåtjejen är en mästare på att kasta sig mellan olika medier. Ena stunden gör hon uppmärksammade reportage i Uppdrag granskning eller lokalt i SVT Väst för att senare skriva reportage och sopa banan med andra nominerade i Stora journalistpriset.
13) ANNIKA H ERIKSSON (NY)
Ålder: 48.
Gör: Producent, Kaliber, SR.
Kommentar: Kaliber har länge varit ett av Grävsveriges starkaste varumärken. Reportrar kommer och går, men Kalibers kvalitet består. Annika H Ericsson är en viktig garant för det.
14) ULLA SÄTEREIE (NY)
Ålder: 51.
Gör: Prefekt, JMG.
Kommentar: Reporter på Aftonbladet som sadlade om och började undervisa blivande journalister. I dag leder hon journalistskolan som satsar mest på grävande.
15) FREDRIK LAURIN (2)
Ålder: 52.
Gör: Projektledare, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: En av Sveriges absolut främsta grävare. Lämnade jobbet som projektledare på Sveriges Radio för en specialtjänst på Uppdrag granskning. Där återförenas han med de gamla parhästarna i Trojkan: Sven Bergman och Joachim Dyfvermark.
16) JOURNALISM ++ (NY)
Ålder: 3.
Gör: Datadriven journalistik.
Kommentar: På Svenska Dagbladet fick Peter Grensund Stora journalistpriset för den banbrytande Räntekartan. Nu bryter han ny mark med kollegorna Jens Finnäs och Leo Wallentin. Gjorde ”Så många flyktingar tar din kommun emot” åt Aftonbladet och ett klickmonster var fött.
17) MARIA RIMPI (NY)
Ålder: 40.
Gör: Redaktionschef, Svenska Dagbladet.
Kommentar: Näringslivschefen blev redaktionschef och Svenskan fortsätter att spotta ur sig uppmärksammade gräv. Med förebilder som Anna Körnung och Olle Zachrison är hon på väg att slå sig in som en av branschens tyngsta kvinnor.
18) CHRISTIAN HOLMÉN (17)
Ålder: 48.
Gör: Grävchef, Expressen.
Kommentar: Med fem guldspadar och en tung tidning i ryggen går det aldrig att räkna bort den artige ålänningen. Syns allt mer sällan som reporter, men har å andra sidan trion David Baas, Anna Bäsén och Josephine Freje i sitt stall.
19) CAROLINA NEURATH (3)
Ålder: 30.
Gör: Näringslivsreporter, Svenska Dagbladet.
Kommentar: Orädd reporter som fick Bert Karlsson att tappa fattningen när flyktingboenden granskades. Debuterat som romanförfattare med ”Fartblinda”, där hon kunde ta ut svängarna om finansbranschen. En av många grävkvinnor som älskar hästar.
20) JOACHIM DYFVERMARK/SVEN BERGMAN (NY)
Ålder: 47 och 48.
Gör: Reportrar, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: När Fredrik Laurin först skadades och sedan lämnade Trojkan var de lite vilsna. Men nu har de hittat tillbaka, senast med skattesmitande miljardärer. Har också fått en ny arbetskamrat på UG – Fredrik Laurin.
21) EMMA JOHANSSON (NY)
Ålder: 38.
Gör: Chef för Grävnavet, Sydsvenskan/HD.
Kommentar: Sammanslagningen mellan Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan blev en succé för den undersökande journalistiken. Hon har i hösta grad bidragit till det.
22) JOSEPHINE FREJE (25)
Ålder: 33.
Gör: Frilans knuten till Expressen.
Kommentar: Uppdrag granskning, Faktum, Sveriges Radio, Plus och Expressen. ”Gräv-Josse” syns och hörs överallt. Och hon gör det alltid lika bra. Autistiskt noggrann, enligt en tidigare chef.
23) JACK WERNER (NY)
Ålder: 27.
Gör: Frilansande viralgranskare.
Kommentar: Mannen bakom Metros framgångsrika Viralgranskaren som gått vidare. Senast uppmärksammad för att Facebook sade nej till en intervju när företaget förstod att det var Jack Werner.
24) VALERIA HELANDER (NY)
Ålder: 31.
Gör: Reporter/researcher, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: Researchern åt Sophia Djiobaridis som tagit klivet att också vara reporter både i SVT och Faktum. I Faktum så bra att hon nominerats till Guldspaden.
25) LENA SUNDSTRÖM (16)
Ålder: 44.
Gör: Författare och programledare, SVT.
Kommentar: Från stjärnfrilans på DN till toppjobb på SVT. Lena Sundström är mästare på att få uppdragen många drömmer om. Mångsidig med flera storsäljande böcker.

…och här är ÅRETS…
…göteborgare: JANNE JOSEFSSON
Ålder: 63.
Gör: Reporter och programledare, Uppdrag granskning, SVT.
Kommentar: Mr Gräv och ett av SVT:s starkaste varumärken. Gräven är inte lika många och tunga numer, men när Janne ryter till lyssnar både branschen och tittarna.
…wallraffare: ANNA BÄSÉN
Ålder: 44.
Gör: Reporter, Expressen.
Kommentar: Den tidigare undersköterskan från Borlänge drar sig inte för att granska kvacksalvare eller lyxsjukhus. En mästare i sin genre.
…kärlekspar: MARJA & MIKAEL GRILL
Ålder: 40 och 43.
Gör: Reportrar, SVT Nyheter.
Kommentar: Makarna Grill gör inte bara bra konsument- och vardagsgräv i tv. De åker land och rike för att lära andra gräva, ger tips på nätet och i Scoop. Lika passionerade i jobbet som i varandra.
…pensionär: SPANAREN
Ålder: 2.
Gör: Sajt som bevakar Göteborg.
Kommentar: Ett gäng pensionerade reportrar med Per Nygren i spetsen jobbar gratis och gör det som GP och GT slutat göra: rotar fram skandaler i Göteborg. Gick till attack mot att Gräv sponsrats av Göteborgs stad.
…maratonlöpare: HENRIK ENNART
OCH FREDRIK MELLGREN

Ålder: 55 och 60.
Gör: Reportrar, Svenska Dagbladet.
Kommentar: När ingen annan orkar spottar den här duon ur sig artikel efter artikel om skandalbygget – Karolinska sjukhuset. Fliten kan krönas med en guldspade.
…TACK OCH ADJÖ:
Thomas Mattsson, Andreas Cervenka, Mikael Holmström, Åsa Nicander, Helena Bengtsson, Researchgruppen, Elisabeth Åsbrink, Daniel Velasco, Berit Önell, Mats Edman, Niclas Orrenius, Hanna Stjärne, Daniel Öhman.

SÅ GJORDE VI LISTAN

Vi har utgått från en nettolista på över 100 personer, både reportrar, arbetsledare, ansvariga utgivare och medieägare.
Vi har sedan bedömt personerna i tre områden:
 Opinionsbildande makt. Här har vi tittat närmare på hur stora möjligheter personen har att själv göra eller se till att andra gör undersökande journalistik.
Ställning/position. En chef för en grävgrupp har en tyngre position än en researcher. I alla fall på de flesta redaktioner.
Trovärdighet/renommé. Hur trovärdig är personen och vilket anseende har hen i branschen och bland mediekonsumenterna.
Vi har sedan vägt ihop kategorierna och gjort en lista med 30 makthavare. Några har listats 1–25, andra i en egen kategori. Juryn har strävat efter att få en bredd i listan både när det gäller geografi, arbetsplats, kön, ålder och funktion. Rankingen gjordes före avslöjandet om Panamadokumenten.
Årets jury bestod av Fredrik Nejman, redaktör för Scoop, Ulrika Fjällborg, frilans, tidigare mediereporter på Resumé, och Mikael Bergling, frilans och tidigare grävande reporter på Expressen.

Fredrik Nejman

2016-04-06

Under året har stora granskningar blivit klara – dessa har visat på svåra livsöden och onödigt lidande till följd av slarv eller okunnighet. Lär av de Guldspade-nominerade journalisternas arbete och läs själv hur alla gräven kommit till och utförts i detalj.

WEBB

DN-reportrarna Kristoffer Örstadius och Linus Larsson (på bilden till höger) använde sin expertis för att visa hur utländska bolag kartlägger svenska surfares vanor, exempelvis läckte Region Skånes sajt uppgifter om vem som läser om könssjukdomar. Reportrarna gick in på alla Sveriges .se-adresser och sparade webbcookies. “Att göra detta själva på 1,3 miljoner hemsidor skulle förstås vara tidsmässigt omöjligt. Därför byggde vi ett eget program som agerade oss”, skriver de. Läs mer om det massiva projektet här!

En annan Guldspade-kandidat är Kerstin Weigls och Kristina Edbloms projekt “Männen som dödar”: “Med en unik sexårig granskning som grund har vi kunnat avslöja vilka männen var som dödade sin kvinna – och samhällets misslyckande att stoppa dem”, skriver de. I databasen finns nu 236 män som dödade en kvinna de älskat – läs mer om granskningen här!

Aftonbladets podcast “Fallet” var en undersökning av ett 29 år gammalt mordfall. Reportern Anders Johansson (på bilden till vänster) skriver: “Rapporteringen var i praktiken en sorts live-granskning. En artikelserie upplagd som en följetong. Hur Fallet skulle sluta var en öppen fråga när första programmet publicerades.” Här kan du läsa mer om berättelsen om Samir!

TIDSKRIFT

I reportaget “Att skapa ett monster” har journalisten Johanna Bäckström Lerneby skildrat den komplexa verkligheten bakom ett uppmärksammat och bestialiskt kriminalfall. “Reportaget ger en avslöjande bild av hur samhället genom att lämna ett litet barn ensam att hantera grova övergrepp och våld indirekt hjälpt till att skapa en mördare”, skriver hon i arbetsbeskrivningen här.

Migrationsverket köper tolktjänster för hundratals miljoner utan att kontrollera kvaliteten på dessa – och med stora effekter för de som drabbas. “Av flera insatta personer beskrivs tolkningen hos Migrationsverket som ett lotteri; har man tur får man en bra tolk. Om inte så finns det risk för att man får avslag på sin ansökan”, skriver Elin Ericson (på bilden i mitten) och Valeria Helander, journalisterna bakom Faktum-artikeln “Lotteri med livet som insats”. Här beskriver de hur de gick tillväga!

Dagens arbete-reportrarna Marcus Derland och Elinor Torp har avslöjat att asbestcancer ökar trots att asbest totalförbjöds i Sverige för 33 år sedan. De har också visat att det finns en 75-årsgräns i försäkringen för asbestcancer trots att en tredjedel som drabbas får sjukdomen efter 75 års ålder. I arbetet finns flera tragedier – en av intervjupersonerna, 37-åriga Helena, dog i asbestcancer under projektets gång, berättar reportrarna i sin arbetsbeskrivning.

Elinor Torp är också nominerad till en Guldspade i bokklassen för boken “Jag orkar inte mer: När jobbet skadar själen”.

Läs även hur övriga nominerade gått tillväga med sina reportage här. Under Grävseminariet kommer du att kunna lyssna på föredrag med de olika nominerade, se schemat och presentationerna här. Välkommen!

Övriga nominerade – läs mer:

BOK: Se bakom kulisserna i bokklassen

RADIO: När intervjupersonen är rädd för att berätta – så gör du

TV: Grävande i praktiken – lär av de nominerade

TIDNING: Så gjordes några av Sveriges bästa gräv

(Till bilden av Linus Larsson. Foto: Gordon Andersson)

2016-04-05

Wallraffande sjukhusstädare, fejkade studiecirkelledare och ett ihärdigt kontaktsökande med utsatta i samhället finns att hitta i beskrivningarna av hur årets bästa gräv kom till.

Lär av de Guldspade-nominerade journalisternas arbete och läs själv hur alla gräven kommit till och utförts i detalj.

LITEN TIDNING

Elin Turborn på Västerbottens-Kuriren har rapporterat om omfattande fusk på Umeå-avdelningen av Studiefrämjandet och en påhittad studiecirkelledare vid namnet ”Gustav Gustavsson på Gustavsgatan”. “Jag kunde visa på orimligheten i verksamheten, exempelvis att föreningen Prei enligt inrapporteringen ska ha startat 37 nya studiecirklar i veckan och ha 256 studiecirkeltimmar varje dag året om”, skriver Elin Turborn. I grävet har en mängd olika metoder och redskap fått användas – läs mer om “Cirkelbluffen” här!

I “Barnen som väckte hatarna” skriver journalisterna Fedrico Moreno, Hussein El-Alawi och Jens Mikkelsen från Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad om det uppmärksammade ingripandet på Malmö C. Här berättar de om svårigheterna att ta reda på två marockanska pojkars bakgrund: “Ett problem var att pojkarna rymde flera gånger vilket av förklarliga skäl gjorde dem svåra att få tag på. En annan utmaning var att på kort tid skapa förtroende hos gatubarn som lärt sig att aldrig lita på vuxna.”

Jan Westerberg på Piteå-Tidningen har skrivit om Stefan, en lätt utvecklingsstörd man vars förvaltare stal stora delar av ett arv, lön och skuldsatte sin skyddsling. Det hela började en dag när Stefan dök upp på redaktionen. “Stefan såg tidningen som en sista utväg för att få upprättelse”, skriver Jan Westerberg. Läs mer om fallet i Jans arbetsbeskrivning här!

STOR TIDNING

I Expressens “Sjukhussnusket” wallraffar reportern Anna Bäsén (i mitten på bilden) som timanställd städare och kan visa på stora hygieniska brister – och hur pressat jobbet är. “Jag och andra städare tvingades att arbeta gratis på raster eller efter arbetstid för att försöka hinna med arbetet”, skriver hon. Bland metoderna finns smutstester med ATP-mätare – läs mer här!

I “Nya Karolinska sjukhuset – en sjuk affär” beskriver SvD-reportrarna Fredrik Mellgren och Henrik Ennart mygel i samband med Sveriges hittills största byggprojekt: “Granskningen visar hur närmast ofattbara summor av skattepengar medvetet spenderas i strid med fattade politiska beslut och hur de ansvariga envist försökt dölja detta”, skriver de i arbetsbeskrivningen som du kan läsa här!

Dagens Nyheter-journalisterna Josefin Sköld, Niklas Orrenius och Roger Turesson berättar om svårigheten att nå “De osynliga”, de som lever i ett parallellsamhälle runtomkring oss och sliter under slavliknande villkor i Sverige: “Vi har träffat ett hundratal migrantarbetare under de drygt tre månader vi arbetade med artikelserien. Många har först velat berätta, men har hoppat av i sista stund, ibland när både texter och bilder varit färdiga”. Läs mer om hur reportrarna gjorde för att nå sina intervjupersoner här!

Läs även hur övriga nominerade gått tillväga med sina reportage här. Under Grävseminariet kommer du att kunna lyssna på föredrag med de olika nominerade, se schemat och presentationerna här. Välkommen!

Övriga nominerade – läs mer:

BOK: Se bakom kulisserna i bokklassen

TV: Grävande i praktiken – lär av de nominerade

RADIO: När intervjupersonen är rädd för att berätta – så gör du

WEBB OCH TIDSKRIFT: Massiva grävprojekt nominerade till Guldspaden

2016-04-04

Hur många svenskar har egentligen dött i smittutbrott orsakade av bakterien Clostridium difficile? Vilka kommuner får ta det största ansvaret för Sveriges asylmottagning och var får Livets ord-pastorn Ulf Ekman sina pengar från?

Det här är frågor som besvarats av grävande tv-reportrar under året. Lär av de Guldspade-nominerade journalisternas arbete och läs själv hur alla gräven kommit till och utförts i detalj.

LOKAL-TV

Sandy Hansson (till höger på bilden) och Samir Bezazzi på SVT Nyheter Väst fick utarbeta en egen metodik för att ta reda på hur många som faktiskt dör och vårdas för bakterien Clostridium difficile. “Vi kunde visa att hundratals svenskar dött av en smittsam bakterie, en dödlig bakterie som sjukvården har svårt att snabbt analysera och bedöma, vilket gör att smittspridningar med flera döda kan bli resultatet”, skriver de. Här kan du se hur arbetet gick till!

Jenny Widell och Tina Enström på SVT Nyheter Öst kunde med sin granskning visa att det är de allra minsta orterna som får ta det största ansvaret för Sveriges asylmottagning. Strax efter granskningen ändrade Migrationsverket sina regler. Läs om metoderna som användes i samband med rapporteringen här!

SVT-journalisterna Olle Palm och Ylva Esping (i mitten av bilden) har berättat om en polisaspirant som slog larm och blev straffad för det. “Avslöjandet blottlade också svårigheterna för poliser med utländsk bakgrund och kvinnor att bli accepterade i kåren”, skriver de i sin arbetsbeskrivning som du kan läsa här!

RIKS-TV

På riksplanet har Uppdrag granskning nominerats för delaktighet i tre reportage – det första är Ali Fegans och Lars-Göran Svenssons avslöjande om hur Sjöfartsverket i hemlighet gjort upp en miljardaffär med en italiensk helikopterverkare. “Vi kunde också avslöja hur man konsekvent använt Hotmail även i kommunikationen med tjänstemannen på Regeringskansliet för att undvika insyn i affären”, skriver de. Läs mer om “Det italienska handslaget” här!

Uppdrags gransknings Magnus Svenungsson har samverkat med Anna Lindman på SVT:s livsåskådningsredaktion för att reda ut hur Livets ord-pastorn Ulf Ekmans tillskansat sig pengar. “När Livets ords pastorer besökt Ukraina, på sina missionsresor, fick de fattiga församlingarna bekosta allt. Flygbiljetter, hotell, restaurangbesök, fickpengar, presenter mm till svenskarna”, skriver reportrarna. Här kan du läsa om hur ”Tack gode Gud för pengarna” kom till!

Herman Reuterswärd (till vänster på bilden), Karin Mattisson och Lars-Göran Svensson har uppmärksammat Lauritz.com, Nordens största auktionshus. “Företaget hade sålt konst som de själva visste var förfalskningar men först efter avslöjandet upplyste dem sina kunder om det och bad om ursäkt”, konstaterar reportrarna. Efter flera reportage om fusk i konstvärlden hade gruppen ett unikt kontaktnät och fick veta att något inte stod rätt till – där började granskningen. Läs här hur det gick till!

Läs även hur övriga nominerade gått tillväga med sina reportage här. Under Grävseminariet kommer du att kunna lyssna på föredrag med de olika nominerade, se schemat och presentationerna här. Välkommen!

Övriga nominerade – läs mer:

BOK: Se bakom kulisserna i bokklassen

RADIO: När intervjupersonen är rädd för att berätta – så gör du

TIDNING: Så gjordes några av Sveriges bästa gräv

WEBB OCH TIDSKRIFT: Massiva grävprojekt nominerade till Guldspaden

2016-04-03

I flera av de Guldspade-nominerade radioinslagen har reportrarna fått brottas med problemet att ingen vill berätta om missförhållanden – intervjupersonerna är helt enkelt rädda för repressalier.

Lär av de Guldspade-nominerade journalisternas arbete och läs själv hur alla gräven kommit till och utförts i detalj.

LOKAL-RADIO

I Östhammar har bolaget Svensk kärnbränslehantering hällt in pengar i kommunen, bland annat finansierar man två tredjedelar av lönen för kommunens näringslivschef och bjuder på konferenser till Franska rivieran för kommunala tjänstemän.

“Om en kommun någon annanstans i världen skulle få värden motsvarande en halv miljard av det bolag som ville gräva ner kärnavfall i en bygd – vad hade man tänkt då?” Den frågan ställde sig P4 Upplands Kina Pohjanen – läs om hur grävet gick till här!

Pernilla Arvidsson och Rebecka Montelius på P4 Jönköping har undersökt missförhållanden på Fortunagården i Värnamo. “Det handlar om människor som blir inlåsta mot sin vilja för att räddas från drogerna men som vi kunde avslöja, inte får vad staten lovar. I stället kom de till ett överbelagt hem med för lite personal och konsekvensen blev brist på vård och mycket droger”, skriver de och beskriver här hur de fått jobba med frågor som sekretess och rädda anställda.

Matilda Eriksson Rehnberg (i mitten på bilden) och Erik Jerdén på P4 Dalarna har också stött på svårigheter när de granskat spelet runt skid-VM. “Utåt har VM-bolaget och Falu kommun förmedlat en bild av VM-arbetet som präglats av öppenhet och rena affärer. Vår granskning visade hur de samtidigt trixat med bolag för att slippa upphandlingslagen, hur kommunen förmodligen brutit mot lagen vid upprepade tillfällen, inskränkt öppenheten och försvårat för medierna att granska dem”, skriver de. Här kan du läsa om hur grävet gått till i detalj!

RIKS-RADIO 

SR-reportrarna Maria Ridderstedt och Karin Wettre (till vänster på bilden) har granskat försämrade villkor för förare i taxibranschen och den nya stora aktören på taximarknaden, Uber och deras tjänst Uber POP. “Flera förare erkänner öppet för oss att de inte betalar skatt. Lyssnarna kunde även höra hur Ubers representanter, i samband med rekrytering av nya förare, understryker att de inte lämnar några uppgifter till Skatteverket”, skriver de i sin arbetsbeskrivning som du kan läsa här!

Tjugo år efter Osmo Vallos död återupprepas historien. Det har SR-reportrarna Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin kunnat visa när de gjort “Fallet Sinthu”, om en ung mans död och polisen som använde livsfarliga metoder vid ingripandet. “En viktig del i arbetet var att skapa förtroende. Många sjukvårdsanställda och personer inom poliser var oroliga och ville till en början inte prata med oss. Men tids nog fick vi flera såväl öppna som anonyma källor”, skriver reportrarna. Läs mer om fallet här!

Journalister får inte rygga för svåra ämnen, något som Katia Wagner och Milan Djelevic (till höger på bilden) på Sveriges radio inte gör i dokumentären “Att ta ett barn”. “Andra stora aktörer inom media tackade nej till ”jobbet” med hänvisning till att ‘det rör sig om en vårdnadstvist’”, skriver de i sin arbetsbeskrivning. Läs mer om arbetet som resulterade i att Tobias återfick sin son och allvarliga brister i socialnämndens hantering av ärendet kunde avslöjas här!

Läs även hur övriga nominerade gått tillväga med sina reportage här. Under Grävseminariet kommer du att kunna lyssna på föredrag med de olika nominerade, se schemat och presentationerna här. Välkommen!

Övriga nominerade – läs mer:

BOK: Se bakom kulisserna i bokklassen

TV: Grävande i praktiken – lär av de nominerade

TIDNING: Så gjordes några av Sveriges bästa gräv

WEBB OCH TIDSKRIFT: Massiva grävprojekt nominerade till Guldspaden

2016-03-14

Granskande journalistik är en omistlig förutsättning för demokrati. Därför ser vi med oro på utvecklingen för grävjournalistiken – lokalredaktioner försvinner, antalet journalister blir färre och många seriösa medier hotas av sviktande affärsmodeller.

För att stödja och utveckla den undersökande journalistiken har därför Föreningen Grävande Journalister (FGJ) startat Grävfonden – som en väg att bidra till att säkra journalisters kompetens.

I år är det 250 år sedan tryckfrihetsförordningen (TF) infördes. Lagen förespråkade skrivfrihet och yttrandefrihet, avskaffade censuren och stadfäste offentlighetsprincipen. Det intressanta med lagstiftarnas bevekelsegrunder för tryckfrihet är att granskning av makten är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Det är detta som fortsatt är det journalistiska huvuduppdraget.

En upplyst allmänhet har rätt att få veta hur makt och inflytande används – något som säkrar ett allsidigt offentligt samtal. Så skapas tilltron till demokratin. Det har varit ett skydd för journalistikens möjligheter att verka, och nyttan av fria och oberoende medier kan inte överskattas.Men dagens journalistik hotas av sviktande affärsmodeller och minskande resurser. Därmed minskar allmänhetens möjligheter att få tillgång till sådan journalistik som avslöjar maktmissbruk, korruption, rättsröta och missbruk av skattemedel.

Exempel på undersökande journalistik som gör skillnad och avslöjar missförhållanden är många. Låt oss nämna två från senare år:

1. Svenska Dagbladets avslöjande av skogsbolaget SCA- och Industrivärdenhärvan. Granskningen skakade näringslivet och ledde till att en rad toppchefer tvingades bort från Industrivärden efter det att uppgifter kommit fram om hur cheferna använde bolagets flygplan för privata resor och godkände varandras räkningar.

2. Aftonbladets avslöjande om att fackförbundet Kommunal gått back med över 320 miljoner på att driva krog- och konferensverksamhet.
Styrelsemedlemmar hade inte heller betalat för sig på förbundets hotell, bott på lyxhotell utomlands och haft en mycket vidlyftig representation.

Det finns även mängder av exempel på grävjournalistik på lokal nivå som avslöjar bland annat jäv, korruption och brott mot upphandlingsreglerna.

Men det blir allt svårare för journalistiken att genomföra det kvalificerade arbete den är satt att sköta. Lokalredaktioner utarmas och antalet journalister minskar. Journalistiken utförs idag av journalister som gör lysande insatser inom hårt begränsade tidsramar. Möjligheterna till kompetensutveckling är små. Därmed riskeras medborgarnas tillgång till opartisk, relevant och sann information byggd på kompetensoch sakkunskap.

Föreningen Grävande Journalister har under många år – bland annat med grävpriset Guldspaden – kunnat prisbelöna samhällsnödvändig journalistik och inspirera till mer undersökande journalistik. Med de än större utmaningar som journalistiken möts av i dag så vill vi nu utveckla föreningens arbete.

Föreningen Grävande journalister, FGJ har därför beslutat att starta en avkastningsstiftelse, Stiftelsen Grävfonden. Den ska samla in och fördela kapital för att höja den journalistiska kvaliteten genom utbildning och utveckling av nya arbetsmetoder.

Grävfonden:

● Bidrar till att finansiera kompetensutveckling för att kunna bedriva grävande journalistik.

● Bidrar till att ta fram och att använda nya verktyg och metoder för den digitala  teknikutvecklingen.

● Bidrar till ökad kunskap och förmåga att gräva med källkritik och god etik.

Journalistisk granskning kräver tid, kunskap och kompetens. Kunskapen och kompetensen vill Grävfonden medverka till genom att med bidrag bygga upp en vidare utbildningsform för journalister.

En upplyst allmänhet är en förutsättning för ett öppet, rättvist och demokratiskt samhälle. Vi hoppas att många vill vara med och stödja detta initiativ.

Grävfondens styrelse:

Kerstin Brunnberg (ordförande), journalist, f d VD för Sveriges Radio.

Jonathan Falck, journalist, f d chefredaktör för Göteborgs-Posten

Emma Johansson, redaktör för grävnavet på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.

Agneta Lindblom Hulthén, journalist, f d ordförande för Svenska Journalistförbundet.

Jan Mosander, journalist och författare, tidigare Sveriges Radio.

Erik Palm, journalist.

Rolf Stengård, redaktör för undersökande journalistik på Sveriges Radio.

Bosse Vikingson, reporter på Smålandsposten.

Cecilia Zadig, kursledare Kvinnors ledarskap, Stockholms universitet, f d ordförande FGJ.

Och Terje Carlsson, ordförande Föreningen Grävande Journalister.

 

Grävfonden presenterades på ett frukostseminarie 15 mars. Se seminariet som börjar 5 timmar och 21 minuter in i programmet:

http://www.svtplay.se/video/ 7093783/svt-forum/svt-forum- 16-mar-09-00?start=auto

http://www.expressen.se/ debatt/nu-startar-vi- gravfonden/

http://journalisten.se/ nyheter/fgj-startar-gravfond

http://www.medievarlden.se/ nyheter/2016/03/ny-gravfond- lanserad

2016-03-14

Korrupta upphandlingar, rättsskandaler och miljonbedrägerier. Det avslöjar några av de granskningar som nu kan belönas med den åtråvärda guldspaden.

Sammanlagt har juryn nominerat 27 bidrag i de nio olika klasserna – med en så gott som helt jämn könsfördelning.

Det är Föreningen Grävande Journalister som varje år ger en guldspade till bästa undersökande reportage i var och en av kategorierna.

Guldspadarna delas ut vid Grävseminariet i Göteborg den 9 april.

– I år är kampen stenhård i flera klasser, och väldigt jämställd. Så gott som lika många kvinnor som män har chansen, säger juryns sammankallande Bertholof Brännström som ser det som ett möjligt trendbrott.

– Också bland de drygt 170 inskickade bidragen stod kvinnliga grävare för närmare hälften av granskningarna. Det är glädjande och vi hoppas förstås att det håller i sig.

Bredden när det gäller vad som granskats är lika imponerande som tidigare – från hemligt politiskt spel när statliga Sjöfartsverket skulle köpa helikoptrar och det alltmer sofistikerade övervakningssamhället, till frikyrkopastorn Ulf Ekmans uppenbara penningbegär och ett skid-VM i Falun med kommunala fingrar i syltburken.

Flera granskningar flyktingåret 2015 avslöjar också brister i hanteringen av asylsökanden.

Juryn delar också ut ett hedersomnämnande till tre svenska reportrar från SVT:s Uppdrag Granskning och TT Nyhetsbyrån, för ett unikt samarbete över nationsgränsen med två azerbajdzjanska journalister.

Granskningen avslöjade ännu en misstänkt mutskandal i TeliaSoneras affärsverksamhet i tidigare Sovjetrepubliker.

– Hedersomnämnandet är juryns särskilda pris till granskningar som är intressanta till exempel ur metodisk synvinkel eller för att man grävt inom ett område som sällan granskas av journalister, säger Bertholof Brännström.

Vinnarna av guldspadarna avslöjas på Grävseminariet i Göteborg den 9 april.

Kontakt: Bertholof Brännström, sammankallande i Guldspadejuryn
070-2661178, [email protected]

Nominerade till 2016 års Guldspadar

Lokalradio:

Miljonsopor – kärnavfall guld värt i Östhammar

Kina Pohjanen, SR P4 Uppland

Spelet bakom skid-VM

Matilda Eriksson Rehnberg och Erik Jerdén, SR P4 Dalarna

Knark, död och kaos under statlig tvångsvård

Pernilla Arvidsson och Rebecka Montelius, SR P4 Jönköping

 

Riksradio:

Taxivillkor – om vinnare och förlorare på en avreglerad marknad

Karin Wettre och Maria Ridderstedt, SR Ekot

Att ta ett barn

Katia Wagner och Milan Djelevic, SR P1 Dokumentär

Fallet Sinthu

Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin, SR P1 Dokumentär och Ekot

 

Lokal-tv:

Aspiranten

Ylva Esping och Olle Palm, SVT Nyheter Skåne och SVT Nyheter

Helsingborg

Asylgranskningen

Jenny Widell och Tina Enström, SVT Nyheter Öst

Dödsbakterien

Samir Bezzazi och Sandy Hansson, SVT Nyheter Väst

 

Riks-tv:

Konstbluff.com

Karin Mattisson, Herman Reuterswärd och Lars-Göran Svensson, SVT Uppdrag granskning

Det italienska handslaget

Ali Fegan och Lars-Göran Svensson, SVT Uppdrag granskning

Tack gode Gud för pengarna

Anna Lindman och Magnus Svenungsson, SVT Uppdrag granskning
Hedersomnämnande till crossborder-granskningen

Sveriges största muta? TeliaSonera och Azerbajdzjans diktator

Joachim Dyfvermark och Sven Bergman, SVT Uppdrag granskning, Ola Westerberg, TT Nyhetsbyrån, Miranda Patrucic, OCCRP och Khadija Ismayilova, OCCRP/RFERL.

Motivering: ”För att genom smart och givande samarbete över nationsgränser ha fullföljt en fängslad kollegas granskning”
Liten tidning:

Cirkelbluffen

Elin Turborn, Västerbottens-Kuriren

Fallet Stefan

Jan Westerberg, Piteå-Tidningen

Barnen som väckte hatarna

Jens Mikkelsen, Hussein el-Alawi och Fedrico Moreno, Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan
Stor tidning:

Nya Karolinska sjukhuset – en sjuk affär

Henrik Ennart och Fredrik Mellgren, Svenska Dagbladet

De osynliga

Niklas Orrenius, Josefin Sköld och Roger Turesson, Dagens Nyheter

Sjukhussnusket

Anna Bäsén, Expressen
Tidskrift:

Asbest dödar igen

Marcus Derland och Ellinor Torp, Dagens Arbete

Lotteri med livet som insats

Valeria Helander och Elin Ericson, Tidningen Faktum

Att skapa ett monster

Johanna Bäckström Lerneby, Magasinet Filter
Webb:

Fallet

Anders Johansson, aftonbladet.se

Männen som dödar

Kerstin Weigl och Kristina Edblom, aftonbladet.se

Våra övervakade liv

Linus Larsson och Kristoffer Örstadius, DN.se

 

Bok:

Norrlandsparadoxen

Arne Müller

Telia – Alliansregeringen och korruptionen

Patricia Hedelius

När jobbet skadar själen

Ellinor Torp

2016-01-27

Mot bakgrund av en granskning som Spanaren.se genomfört vill FGJ förtydliga hur man arbetar med sponsorskap.

Föreningen Grävande journalister finansierar sig på en rad olika sätt. Främst genom medlems- och deltagaravgifter, men också genom bidrag, stipendier och sponsring.

Intäkterna används till att utveckla vår sajt, bedriva utbildningar och arrangera grävseminarier. Allt med ett enda syfte att få den grävande journalistiken att bli vassare, bättre och mer genomtänkt.

Inför Grävseminariet 2016 som hålls i Göteborg har arrangörsgruppen bildat en sponsorgrupp som haft i uppdrag att titta på bidrag- och sponsringsmöjligheter. Kontakter togs med ett 30-tal lokala mediebolag, företag, myndigheter och organisationer.

Bland annat har Grävseminariet sökt och fått ett representationsstöd från Göteborgs stad. Precis som i många andra kommuner kan arrangörer av idrottsevenemang, konferenser eller liknande ansöka om ekonomiskt stöd för ett mingel, middag eller liknande där en kommunrepresentant också håller ett kort välkomsttal.

Ett huvudsponsoravtalet också slutits med Göteborgs stad som innebär att staden står som värd för en programpunkt på Grävseminariets och Mediedagarnas Öppen scen. Men sponsorskapet innebär inte att kan påverka innehållet i själva seminariet. Totala värdet på sponsoravtalet uppgår till 107.000 kronor exklusive moms.

Även Västra Götalandsregionen (VGR) har valt att stödja Grävseminariet med ett bidrag på 120 000 kronor exklusive moms. Även VGR kommer att stå som värd för en programpunkt på den öppna scenen.

Dock, i avtalen gällande sponsorsamarbete stod tidigare att ett av syftena från FGJ:s sida var att öka Göteborgs attraktionskraft som mötesstad. Huruvida Grävseminariet ökar en arrangörsstads attraktionskraft är inte något FGJ tar ställning till och det är i inget som hör hemma i avtalet.

Tack vare en gedigen granskning av nättidningen Spanaren blev FGJ uppmärksammad på misstaget som gjorts. Avtalen skrevs då om – utan den felaktiga formuleringen.

Vi ser positivt på den granskning som Spanaren har initierat och vi välkomnar fler att ställa frågor kring våra samarbeten. Alla som har synpunkter kan höra av sig till oss.

FGJ, januari 2016

Terje Carlsson, ordförande FGJ

Bosse Vikingson, kassör FGJ

Jan Axelsson, sponsringsutskottet FGJ

Fouad Youcefi, ledamot FGJ

2015-12-21

Varannan kommun har ingen grävande journalist. Och var tionde grävare bor på Södermalm i Stockholm. Det visar Scoops kartläggning av medlemmarna i Föreningen grävande journalister. På Sverigekartan här bredvid kan du se var grävarna bor.

Medborgarplatsen, Skånegatan och Zinkensdamm. Där är chansen att ni stöter på en grävande journalist störst i Sverige. I Borlänge, Trollhättan och Ystad finns däremot inte en enda grävare. Men den trion är inte ensam. I varannan kommun i landet, 145 stycken, finns inte en enda grävande reporter bosatt. Det visar Scoops granskning av medlemmarna i Föreningen grävande journalister.

– Ungefär 30 procent av FGJ-medlemmarna bor i Stockholms kommun, som har ungefär 10 procent av landets befolkning, säger Leo Wallentin, en av två journalister på Journalism ++, som gjort datakörningen för Scoops räkning.

Även om undersökningen visar att 9,5 procent av alla FGJ-medlemmar bor på Södermalm är det en lägre andel än för hela journalistkollektivet. När Journalism ++, som är specialiserade på datadriven journalistik, gjorde motsvarande undersökning för SJF:s medlemmar våren 2015 var andelen journalister på Söder ännu högre. 10,5 procent av Journalistförbundets medlemmar bor på Söder.

Siffran för Stockholms kommun var 33,8 procent. Alltså bor en större andel av Journalistförbundets 13 300 aktiva medlemmar i Stockholm än bland de dryga 1 150 som är medlemmar i Grävande Journalister. På tredje plats av de grävtätaste stadsdelarna i Stockholm kommer Östermalm. Där finns 3,2 procent av FGJ:s medlemmar, mot 2,0 för SJF. Peter Grensund har analysen klar:

– En snabb koll på rådatan visar att flera journalister på SVT, SR och TV 4 angett adressen för sin arbetsplats i medlemsregistret. Redaktionerna ligger på Östermalm. I en så liten datamängd får det stort genomslag. I de flesta kommuner är den procentuella andelen FGJ-medlemmar och SJF-medlemmar ungefär densamma. Men det finns några tydliga undantag. Göteborg, till exempel. Där bor 9,1 procent av FGJ:s medlemmar.

Motsvarande siffra för Journalistförbundet är 5,4 procent. Fyra andra kommuner sticker också ut som tydliga grävarkommuner där FGJ-medlemmar är kraftigt överrepresenterat i förhållande till SJF:are. Det är Lund, Jönköping, Växjö och Eskilstuna. Just Jönköping har en förklaring, tror Peter Grensund. – Gräv var ju där i våras och gissningsvis svällde medlemsmatrikeln där inför konferensen. Scoops datakörning visar också att:

  • Jönköpings län är det län där FGJ-medlemskapen vida överstiger SJF-medlemskapen procentuellt. 3,7 procent av FGJ-medlemmarna bor i Jönköpings län mot 1,7 procent av Journalistförbundets medlemmar.
  • Drygt två av tre grävare, 67, 3 procent, bor i de tre länen Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Det är näst intill samma siffra som för andelen SJF-medlemmar, 67,6.
  • 57 procent av grävarna i Stockholm bor i innerstaden. I invandrartäta ytterområden som Rinkeby/Kista, Spånga/Tensta och Skärholmen bor ytterst få grävare. Sammanlagt endast fem stycken. Alltså mindre än fem promille av Grävande Journalisters medlemmar. Motsvarande siffra för SJF är ungefär densamma.
  • På grävtäta Söder bor en grävare var 169:e meter. Den ensammaste grävaren bor i Tärnaby. Hen har hela 27 mil till närmaste medgrävare.
  • Grävare bor hellre i lägenhet än SJF:are. Omkring 20 procent av grävmedlemmarna bor i utpräglade villaområden(postnummer där minst 80 procent av hushållen bor i villa), jämfört med omkring 30 procent av alla SJF-medlemmar.

Att medlemmarna i Grävande journalister och Journalistförbundet bor i storstäder är inget anmärkningsvärt. Där finns de flesta mediejobben. Men det finns andra problem som kan summeras – ”du är var du bor”.

Så här sammanfattade medieforskaren Kerstin Ekberg sin kartläggning av var journalisterna bor 2007 och den som Institutet för mediestudier följde upp våren 2015. Hennes analys är lika giltigt när det gäller var de grävande journalisterna bor: ”Det är ju inte konstigare att det finns få journalister i Gällivare än att det är ont om gruvarbetare i Stockholm. Journalister bor som alla andra där jobben finns.

Det är när vi studerar var inom de olika stadsområdena som journalisterna bor som våra resultat blir som mest anmärkningsvärda. Undersökningen om var journalisterna bor visar på flera dimensioner. Det finns en splittring mellan stad och land. Det finns också en splittring inom storstadsområdena, mellan storstad och mindre orter samt mellan vissa förorter och vissa delar av centrum. Det är den geografiska dimensionen. Dessutom finns en politisk, social och kulturell splittring mellan stora delar av journalistkåren och stora delar av svenska folket.”

Hon avslutar: ”Journalistkåren och arbetsgivarna inom mediebranschen måste på allvar ta till sig att journalistik är en kunskapsbransch. För att utveckla kunskaperna och få läsarnas kärlek måste journalisterna själva utvecklas. Det gör man i mötet med det som är annorlunda än en själv, andra yrkesgrupper och kunskapsområden och med människor som geografiskt, kulturellt och socialt finns långt borta. Journalisterna måste komma över sin beröringsskräck. Det är en viktig erfarenhet inom vetenskapen och det har även journalistiken något att lära av. Att våga gå utanför gränser och möta det nya och okända med öppet sinne.”

FREDRIK NEJMAN

Först fick vi en lista på alla medlemmar i Föreningen grävande journalister. Här fanns både namn och adresser, som var inlagda i ett excel-dokument.

Att listan finns i excel är ett första steget för att geokoda medlemmarna. Det betyder att man tar reda på var eller vilken punkt varje adress ligger. En uppgift som är enkel överallt utom i verkligheten. Adresserna innehåller alltid fel. Redan adress nummer två i FGJ:s matrikel ställde till det. ”Vimeltorpsv.” stod det.

Någon sådan adress finns inte. Däremot en ”Vimpeltorpsvägen” och ett ”Vimmelstorp”. Och så fortsätter det.   För att geokoda kan man använda olika verktyg. De flesta bygger på Google Maps, Bing Maps eller Open Streetmap. Svenska adresser går dessutom att köpa från Svensk postnummerservice. Men då måste du själv bygga systemet som hanterar felstavade adresser. Att använda Google Maps är antagligen det mest heltäckande. Men geokodningstjänsten får egentligen bara användas tillsammans med en publicerad Google Maps-karta.

Vill du ändå använda Google Maps, och bryta mot användarvillkoren, så är Python-biblioteket Geopy ett bra verktyg. Det kan prata med bland annat Google Maps geokodnings-API. Open Streetmap-data kommer inte med några begränsningar alls, men är i gengäld ofullständig i Sverige, där gatunummer ofta saknas utanför storstäderna. Det försämrar precisionen avsevärt.(I katastrofområden har å andra sidan OSM ofta särklassigt bäst täckning, tack vare initiativ som Humanitarian OpenStreetMap. OSM har en egen geokodningstjänst, Nominatim.

Nominatim är gratis, open source, så om du geokodar ofta och mycket kan du ladda ner den, och bygga dig en helt egen geokodningstjänst.   Den här gången lät vi ett Pythonskript köra adresslistan genom först geokodningstjänsten MapQuests öppna API, och sedan, för de adresser som inte gav något rimligt svar, genom Nominatim, och fick på så vis koordinater för nästan alla adresser.

Även en datajournalist med rätt grumliga kunskaper om programmering kan på en timme skriva ihop ett program dugligt för att geokoda adresser. Det var så få adresser i FGJ-listan (drygt 1 000) att vi kompletterade de adresser som saknades manuellt. Eftersom kvaliteten på geokodningstjänsterna ofta varierar med geografiskt område kan ett bortfall i det här ledet snedvrida slutresultatet, så vi vill försäkra oss om att alla adresser faktiskt geokodades. När vi så har en lista med koordinater är det dags att placera dem i saker som vi egentligen är intresserade av: kommuner, stadsdelar, valdistrikt och så vidare.

Vi vill ju kunna ställa frågor om hur områdena ser ut där grävarna bor. Hur röstar man? Vad tjänar man? Hur bor man? Sådan data finns nedbruten på olika geografiska områden. Det gör vi enklast med ett så kallat GIS-program, som gratisprogrammet QGIS. Vi laddar in alla koordinater, å ena sidan, och de administrativa områdena, å andra sidan. Alla GIS-program har en funktion för att räkna antal punkter i en yta.

Tabellerna vi får ut exporterar vi som CSV-filer och öppnar i ett kalkylprogram (Excel eller Google spreadsheet). Där kan vi slå ihop dem med annan statistik, som valresultat, medianinkomst och så vidare.

Här är LOOKUP-funktionerna din kompis. De låter dig slå ihop två olika tabeller baserat på en gemensam kolumn. Nu kommer det roliga: Vi vrider och vänder på siffrorna genom att göra pivottabeller, sambandsdiagram och listor i jakt på slående mönster i vår data.

Analysen av FGJ:s medlemmar var problematisk eftersom det inte var så många medlemmar och det ger få datapunkter. Därför kan vi inte alls göra lika långtgående slutsatser som när vi gjorde ”Där journalisterna bor” . Då var det drygt 13 000 medlemmar mot drygt 1 000 för FGJ.

LEO WALLENTIN PETER GRENSUND

Här kan du bli medlem i Föreningen grävande journalister och få Scoop på köpet. Tidskriften finns även att köpa i ett 30-tal tidningskiosker runt om i landet, digitalt på buyandread.com och den går också att beställa på [email protected].

2015-12-21

Konstiga påståenden, häftiga bilder, skumma artiklar – nätet är fullt av fallgropar. Metros Viralgranskaren ger i det nya numret av Scoop de bästa tipsen för den som känner sig osäker på om ett inlägg stämmer eller inte.

Grundprincipen är att vara kritisk mot allt du läser och kollar på. Även pålitliga källor kan ha fel och det finns gott om människor som vill luras på nätet. Så här gör du egna små viralgranskningar:

Facebook. En kompis har delat en för dig främmande persons Facebook-inlägg med hundratals delningar – du undrar om det är sant:

1. Gå in på inläggsskribentens Facebook-sida.

2. Ser det ut att vara en riktig person eller finns det en möjlighet att det är en fejkprofil?

3. Sträcker sig kontot en längre tid tillbaka och hur fyllig är informationen?

4. Har personen en profilbild med ett ansikte på? I Google Chrome kan du högerklicka på bilden och söka på nätet efter den. Ibland stjäl fejkanvändare foton från nätet.

5. Du kan också fråga din kompis om hen känner personen.

6. Läs igenom hela inlägget. Finns det några uppgifter som du kan söka på nätet efter så gör det. Ställ frågor till inläggets författare om du undrar något.

7. Om du fortfarande inte är övertygad – dela inte inlägget.

Twitter. Din svägerska har retweetat en bild på Twitter:

1. Kolla upp Twitterkontot som först lade ut bilden. Vad har personen twittrat i övrigt? Om personen har få följare och många tweets så kan du ha stött på en spammare, ett troll eller en fejkprofil.

2. Fråga personen om bakgrunden till bilden.

3. Om du har Google Chrome, högerklicka på bilden och sök på nätet efter den. Var har bilden funnits mer?

4. Försök identifiera ursprungsbilden – det är oftare en av de största versionerna.

Är bilden ihopklippt av flera bilder? Klipp ut en del av bilden och sök på delarna.

Internet i allmänhet. En kollega tipsar om en artikel på nätet – du undrar om den stämmer:

1. Läs hela artikeln.

2. Hänvisar artikelförfattaren till en annan källa? Gå till den artikeln i stället.

3. Upprepa tills dess att du hittar ursprungskällan.

4. Är ursprungsartikeln skriven på ett annat språk? Ta hjälp av någon som kan språket och i sista hand kan du översätta med hjälpa av översättningstjänster på nätet. Kom ihåg att det sällan blir bra översättningar och att de flesta tjänster översätter bättre till engelska än till svenska.

5. Är ursprungsartikeln skriven nu eller för länge sedan? En del sajter plockar upp gamla nyheter och ”återvinner” dem. I så fall bör du kolla om nåt mer hänt sedan dess.

6. Kolla på andra artiklar på samma sajt. Verkar de trovärdiga eller skumma?

7. Läs vad andra medier har skrivit om samma sak. Du kan söka på uppgifter som platser och namn.

Så här kan alla tillväga för att utveckla en känsla för vilka källor som ofta sprider tveksamheter och vilka källor som vanligen går att lita på. Den kunskapen är i behov av ständig utvärdering och uppdatering. Och har du inte tid att kolla så vänd dig till Metros Viralgranskaren så kollar vi åt dig.

Här följer du Viralgranskaren

https://www.facebook.com/viralgranskaren

@viralgranskaren

[email protected]

 Guide: Så viralgranskar du bilder

– fyra enkla steg

 Ett av de bästa sätten att ta reda på om en historia är falsk är att undersöka bilderna. Så här gör du!

 1. Har bilden publicerats någonstans tidigare?

Det första du ska göra när du ser en tvivelaktig bild är en bildsökning. Använder du Google Chrome är det busenkelt att bildsöka. Du högerklickar bara på bilden du vill veta mer om och väljer ”Sök på Google efter den här bilden”. Du kan också gå in på Google bilder, klicka på den lilla kameran och ladda upp en egen bild att söka efter eller helt enkelt skriva in webbadressen till bilden i sökfältet och välja ”Testa bildsökning om du vill söka efter matchande bilder”. Du kan också bildsöka via tjänster som Imageraider och Tin Eye som fungerar på ungefär samma sätt.

När du bildsöker får du fram i princip alla webbsidor en bild har lagts upp på. Det är otroligt praktiskt för att ta reda på om en bild du ser på nätet egentligen föreställer någonting annat än vad som påstås. Kanske har en bild som sägs föreställa en krigssituation i Jemen också använts för att beskriva en annan situation i Irak?

2. När publicerades bilden först?

För att ta reda på vad en bild faktiskt föreställer är det viktigt att ta reda på när bilden först lagts upp på webben. Det är ofta lättare sagt än gjort.

Tin Eye låter dig sortera bilder från äldst till nyast, men kan bara se när dess tjänst först såg bilderna och inte när de först lades upp. Det kan ge en fingervisning men räcker inte alltid.

Googles bildsökning har möjligheter att bara visa bilder som lagts upp inom ett visst tidsspann. Det gör du genom att under sökfältet välja ”sökverktyg” och sedan klicka på ”tid”. Du kan då sortera efter bilder som till exempel lagts upp de senaste 24 timmarna eller bilder som publicerats mellan 2008 och 2013.

3. Kolla bildens exif-data

När du tar en bild med en kamera så lagras information om bilden du nyss tog i själva bilden. Den tekniken kallas “exif” och står för Exchangeable image file format. Data som ofta lagras är vilken kameramodell som används, vilka kamerainställningar som tillämpats och när bilden är tagen. I vissa fall sparas även gps-koordinaterna som kan berätta var i världen bilden är tagen.

Du kan kolla en bilds exif-data direkt på din dator eller med onlinetjänster som Jeffrey’s Exif Viewer där du kan få ut ännu mer data från filerna.

4. ELA-analys av bilder

Ett av de bästa sätten att gå tillväga för att se om en bild är modifierad är att göra en så kallad error level analysis av bilden. Varje gång en bild sparas i ett format som .jpg eller .png blir kvaliteten på bilden något sämre. Det uppstår fel i bilden, men de är sällan synliga för blotta ögat. Det betyder att bilder som är modifierade ofta har delar som skiljer sig åt i kvalitet.

Genom att ladda upp bilden via en tjänst som Foto Forensics kan du leta efter delar i en bild som har en annan kvalitet än andra delar av bilden. Finns det sådana delar av bilden betyder det ofta att bilden är manipulerad. Foto Forensics bistår också med guider som gör att du kan träna på att bättre granska bilder.

Det här är inte de enda sätten att granska bilder på och inget av dem är heller hundraprocentigt. Viralgranskaren uppmuntrar dig också alltid att använda ditt sunda förnuft och alltid ställa dig själv frågan om bilden är trovärdig och om källan är tillförlitlig.

 

HUGO EWALD

ÅSA LARSSON

Här kan du bli medlem i Föreningen grävande journalister och få Scoop på köpet. Tidskriften finns även att köpa i ett 30-tal tidningskiosker runt om i landet, digitalt på buyandread.com och den går också att beställa på [email protected].

2015-11-20

Hej Jessica Ziegerer! Du har varit i Danmark, vad har du gjort där?
– Jag har varit på Grävarkonferensen i Köpenhamn som arrangeras av Föreningen för undersökande journalistik i Danmark. Dagen är fylld med seminarier och avslutas med en middag på kvällen där FUJ-priset delas ut.

Hur mår den danska undersökande journalistiken?

– Bra undersökande journalistik var det gott om. Jag kan till exempel nämna databasjournalistikjobbet som Ekstra Bladet gjort. Genom att söka kameror kopplade till alla danska ip-adresser hittade de danska övervakningskameror som ligger öppna på nätet för vem som helst att kika på. Ett annat exempel är DR P1 som i jobbet ”Våldtäkt on demand”, avslöjade hur filmade våldtäkter beställs i till exempel Thailand. Däremot var det en väldigt skev fördelning könsmässigt bland de nominerade till FUJ-priset.

Okej, hur såg det ut?

– De fem priserna togs hem av 14 män. En kvinna hade varit med i ett jobb, men var inte på plats. En femtedel av de nominerade var kvinnor.

Bästa föreläsningen?

– Då måste jag nog säga Kristoffer Egeberg på Dagbladet i Oslo som övertygade om hur mycket man kan göra med små resurser. Han berättade om när han avslöjade hur norska sjövärnets sålda krigsskepp hamnade hos en nigeriansk krigsherres och dennes privata flotta. Tidningen hade inte råd att göra research på plats, men Kristoffer Egeberg lyckades spåra båtarna via nätet och till och med hitta bilder på dem som visade var de hamnat. Han kunde också belägga att ett företag i England använts som mellanhand. Allt jobb gjordes hemifrån Norge.

Var det något som stack ut?

– Med ansiktet dolt av ett pärldraperi berättade den journalisten Anas Anas från Ghana om sina metoder för att wallraffa och avslöja missförhållanden i hemlandet. Senaste granskningen handlade om hur en rad domare tog emot mutor och friade brottslingar. Men hans metoder att efter avslöjandet samarbeta med polisen ifrågasattes också. Liksom beslutet att inte visa sitt ansikte.

Till FUJ:s hemsida!

2015-10-07

I senaste numret av Scoop delar grävparet Marja Grill och Mikael Grill Pettersson med sig av sina grävtips. Här kan du läsa Mickes sex bästa tips för att få fatt i en person:

1. Ring mobilen. Numret hittar du på Eniro, Hitta eller Infotorg. Eller på arbetsgivarens webbplats. Eller på personens privata webbsida eller blogg. Eller i ett gammalt pressmeddelande eller pdf-dokument du hittar när du gör en smart sökning och googlar personens namn tillsammans med formuleringen filetype: pdf (eller doc eller ppt), möjligen med sökordet 07* tillagt (för att söka mobilnummer). Eller hos någon som känner personen.

2. Ring personens arbetsplats. Växeln räcker inte, be att få komma fram till avdelningen där personen jobbar, tala med en kollega till personen, lämna meddelande men be också om alla kontaktuppgifter kollegan – och växeln – har. Hos en myndighet eller kommun är detta i allmänhet offentliga uppgifter. Kollegor som inte är villiga att lämna ut nummer kan ofta övertalas att själva ringa upp personen och lämna ditt nummer.

3. Ring hem till personen och kontakta vänner, familj och arbetskamrater. Även om personen själv inte är hemma kan den som är det vara en familjemedlem som vet hur man får kontakt. Genom att söka fram-och-tillbaka med namn och adresser i tjänster som Eniro, Hitta och Ratsit kan du lokalisera andra personer som bor på samma adress som den du söker och hitta telefonnummer till dem.

Du använder samma verktyg för att nå kontaktuppgifter till de personer vars namn du hittat hos Facebook och Linkedin, men som där saknar telefonnummer. Familjemedlemmar kan också hittas via folkbokföringen hos Skatteverket, Bolagsverket och Allabolag. Eller kolla bland gamla platsannonser eller chatforum som Flashback.

4. Skicka sms och mejla. Många som sitter i möte trycker bort samtal men tar emot sms. Om du betonar att det är viktigt kan de gå ut från mötet och ringa upp dig. Är personen utomlands kanske den inte vill ta ett vanligt samtal men du kan få svar via messen. Ett sms är också en garant för att personen inte ska kunna hänvisa till att ”Jag uppfattade inte ditt nummer…”

Med dagens smarta telefoner vet vi aldrig vilken kommunikationsform som är snabbast. Kasta därför också iväg ett mejl till personen och be den ringa. Om ämnet inte är känsligt så kan du även skriva vad det handlar om. Om du inte hittar mejladressen i de dokument du redan har, så bör du kunna finna den på nätet, genom att kolla ”Kontakt”-sidor på arbetsplatsens webb eller genom att googla ”fö[email protected]”.

Kom ihåg att personen kan ha flera mejladresser; kanske en privat som framgår av den där styrelselistan till båtklubben som du hittade vid pdf-sökningen ovan?

5. Kolla sociala medier. Undersök om personen har konto hos Facebook, Twitter eller Linkedin? Alla har sökfunktioner för användare. Testa att söka på det personen använder i den där Hotmail-adressen du hittade hos båtklubben! När du hittar konton: skicka direktmeddelanden till personen själv och sådana du vet eller tror känner honom. Leta efter personer med samma efternamn eller från samma arbetsplats. Om det inte är hemligt att du söker personen: gå ut med öppna efterlysningar.

6. Använd offentlighetsprincipen fullt ut. Om du har tillgång till Sirenarkivet eller Piscatus så gör du en sökning där på personnummer och namn (för säkerhets skull med variationer i stavningen) för att hitta eventuella domar eller andra offentliga dokument där personen figurerar – i jakt på ytterligare kontaktuppgifter och/eller kontaktpersoner.

Om du saknar dessa betaltjänster får du ringa och göra sökningar direkt hos relevanta myndigheter: tingsrätten kan vara en sådan eller länsstyrelsen, för någon typ av kontroll som gjorts mot personens företag (länsstyrelserna kontrollerar många olika samhällsfunktioner bland annat taxirörelser, jordbruk och familjehem).

Intervjuare: Isabella Iverus
Fotograf: Rickard Kilström

Här kan du läsa Marjas grilltips vid ansvarsintervjun!

Hela reportaget om makarna Grill kan du läsa i det tredje numret av tidskriften Scoop. Här kan du bli medlem i Föreningen grävande journalister och få Scoop på köpet. Tidskriften finns även att köpa i ett 30-tal tidningskiosker runt om i landet, digitalt på buyandread.com och den går också att beställa på [email protected].

2015-10-04

I senaste numret av Scoop delar grävparet Marja Grill och Mikael Grill Pettersson med sig av sina grävtips. Här kan du läsa Marjas sex bästa tips för att fixa ansvarsintervjun:

Redan när vi gick över parkeringsplatsen till industriområdet i Borås så slog vi på tv-kameran. Det gällde att inte missa en enda ruta, för efter ett halvårs grävande i hemsidesföretaget Yellow registers bluffar mot sina kunder så var det dags för den viktigaste intervjun av alla. Den som kan hjälpa eller stjälpa ett gräv. Det är så klart ansvarsintervjun.

Allt annat går att rädda i efterhand, men missar du den avgörande frågan under den här intervjun, så kan hela jobbet vara stekt.

Detta var min första tillsvarsintervju i mitt första reportage för Uppdrag Granskning, och vad jag inte visste då var att den skulle bli avgörande för min framtid. Men ja, jag var rädd. Och det ska du också vara.

Men här är mina sex viktigaste tips för att klara den ändå. Hemligheten är inte ens särskilt hemlig. Den är att vara väl förberedd.

1. Formulera frågor. Det gäller att veta vad de viktigaste frågorna är. Innan vi åkte hade jag och min redaktör Georgio Mantzaris delat in intervjun i olika frågeområden, funderat på vad de kunde tänkas svara, och skrivit olika varianter på följdfrågor.

Det viktiga här är att fila på formuleringar, och nöta in de viktigaste av dessa frågor i olika varianter så att du vet att du kan ligga på tills du verkligen får svar. Du ska kunna dina frågor utantill sedan, du ska inte behöva läsa innantill, då förstör du hela dynamiken i intervjun.

2. Läs på. Du vet ofta redan svaren. Om intervjupersonen har varit i liknande intervjuer, eller varit i kontakt med dig på telefon eller skriftligen till andra, då har du oftast deras bästa argument där. Läs på, och kom på de finurliga motfrågorna.

3. Öva. Det är det viktigaste momentet för mig, jag vet att andra väldigt duktiga intervjuare gör på andra sätt, men jag behöver öva mig på att säga mina frågor högt. Det ska vara obehagligt att ställa till svars, det är att gå över osynliga linjer i sanden om vad som är en artig intervju, men just därför hjälper det att öva. Bäst är det med en kollega som kan alla motargument, men annars går det faktiskt bra bara med vem som helst, eller säg frågorna högt för dig själv innan.

4. Drick inte kaffe med intervjupersonen innan. Det är min egen regel, för att påminna mig själv om mitt uppdrag, och det är inte att vara trevlig och social utan det är att ställa en ansvarig person till svars för något viktigt. Även om vederbörande är en trevlig prick. Det är mitt uppdrag från mina uppdragsgivare, licensbetalarna. Men dricker vi kaffe innan blir gränsen lätt utsuddad, och intervjun för feg.

5. Lyssna. Stå på dig. Kräv svar. Det ska göras på ett artigt vis, med en trevlig ton, men utan att ge efter eller ge upp. Insistera på att få veta de verkliga argumenten, inte bara de talepunkter som intervjupersonen eller dess medierådgivare bestämt på förhand. Lyssna ordentligt på svaren, är det verkligen svar?

Om inte, ställ frågan igen, på ett nytt sätt. Om inte det heller fungerar, lägg ut hela intervjun. I min intervju med dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) om vad han sa eller inte sa under ett möte med representanter för den irakiska regeringen så vägrade han svara på frågan ett mycket stort antal gånger. Den blev rätt talande ändå.

6. Ta med bevis. När den ansvarige personen nekar till att företaget/myndigheten någonsin betett sig som du säger, nöj dig inte där. Låt inte ord stå mot ord. Visa den ansvarige dokumenten, eller spela bandet med ljudinspelningen på den ljugande hemsidesförsäljaren.

Det var så jag gjorde i min intervju med Yellow registers ansvarige chef i Borås den där dagen. När hon i sten hävdade att de inte hade några säljmanus, och jag sedan räcker fram ett av dem, då blev hennes nekanden plötsligt väldigt ihåliga. Att vi sedan hade samtal inspelat som följde detta manus, ord för ord när de lurade sina kunder, gjorde hela intervjun. Ja, hela reportaget faktiskt.

Marja Grill

Intervjuare: Isabella Iverus
Fotograf: Rickard Kilström

Hela reportaget om makarna Grill kan du läsa i det tredje numret av tidskriften Scoop. Här kan du bli medlem i Föreningen grävande journalister och få Scoop på köpet. Tidskriften finns även att köpa i ett 30-tal tidningskiosker runt om i landet, digitalt på buyandread.com och den går också att beställa på [email protected].

2015-10-02

Nu drar arbetet med Gräv 2016 igång på riktigt och fokus i år är offentlighetsprincipen.

Enligt grävgeneral Nils Hanson är utvecklingen oroväckande – lagstiftarna beslutar om allt fler undantag och kommunikationsavdelningarna på myndigheterna tar över handläggningen allt mer, vilket försvårar insynen.

– Vi som gräver har verkligen goda skäl att motverka denna utveckling. För det krävs att vi lär oss utnyttja offentlighetsprincipen till fullo. Sådana kunskaper ska vi ge på Gräv 2016, säger han.

Grävseminariet kommer precis som 2013 att ske överlappande till Mediedagarna i Göteborg, Meg, som hålls den 7-8 april på Svenska Mässan. Det kommer att finnas många spännande föreläsare att se fram emot liksom Guldspadegalan. För festgruppen gäller det nu att leva upp till alla förväntningar.

–  Ja, nu storsatsar vi för att det ska bli en jätterolig fest, lovar GT:s chefredaktör Sofia Dahlström.

Läs hela artikeln på Grävseminariets hemsida här!

Arrangörsgruppen:

Nils Hanson, projektledare/ansvarig utgivare UG, SVT (Grävgeneral)
Terje Carlsson, huvudredaktör, SVT Opinion  (Ordf Föreningen grävande journalister)

Valeria Helander, frilans  (Ekonomi)
Fouad Youcefi, webbredaktör, UG (Ekonomi/Sponsring)
Staffan Florén Sandberg, frilans (Sponsring)
Snezana Bozinovska, redaktör, samhällsredaktionen, Göteborgs-Posten (Sponsring)

Sofia Dahlström, chefredaktör, GT (Fest)
Lina Makboul, reporter, UG, SVT (Fest)

Mattias Göransson, chefredaktör, magasinet Filter (Program)
Hans Peterson Hammer, huvudredaktör, SVT Nyheter Väst (Program)
Sandra Foresti, adjunkt i journalistik, JMG (Program)
Sabina Schatzl, programchef, SR Göteborg (Program)
Helena Löfving, webbredaktör, Bohusläningen (Program/webbansvarig)

Bilden ovan:

Uppifrån i vänsterspalten: Sofia Dahlström, Lina Makboul, Sabina Schatzl, Snezana Bozinovska, Terje Carlsson.

Sittande uppifrån, från vänster: Sandra Foresti, Mattias Göransson, Valeria Helander, Staffan Florén Sandberg, Fouad Youcefi, Helena Löfving, Nils Hanson, Hans Peterson Hammer.

2015-09-23

Joakim Palmkvist, kriminalreporter på Sydsvenskan, blir först ut i Grävpodden som sänds live från Bokmässan. Han har precis kommit ut med den hyllade boken ”Äventyr i Svenssonland – seriemördaren Peter Mangs.

Vad fick dig intresserad av just Peter Mangs?
– När Peter Mangs greps 2010 var jag tjänstledig för att skriva min första bok, ”Maffiakrig”, så jag följde utredningen på håll. Sen läste jag ikapp och insåg att det här är det grövsta rättsfall jag sannolikt kommer få vara med om i min karriär. Det blev naturligt att följa utredningen, samla material och prata med människor för att få information. Det här ska jag kunna så gott det bara går, tänkte jag.

Bevakningen av utredningen ledde till att du fick möjlighet att intervjua Peter Mangs som förste journalist. Hur gick det till?
– Jag ägnade sommaren 2012 åt att komma i kontakt med Mangs genom att försöka få advokater att berätta om mig. Hösten 2012 skrev jag korta brev. Jag var öppen och berättade att jag är journalist och skriver för Sydsvenskan. I breven formulerade jag mig på ett sätt som matchar hans sätt att se på kommunikation. Det första fysiska mötet hade vi våren 2013 på säkerhetshäktet i Göteborg.

Hur lång tid tog det att skriva boken?
– Idén att skriva en bok fick jag vintern 2012. Våren 2014 beslutade jag mig för att göra verklighet av idén. Från september till januari i år var jag tjänstledig från Sydsvenskan och skrev på manuset. Men i någon mån har jag jobbat med boken sedan juni 2003, då det första mordet ägde rum.

Vad var det mest intressanta kring arbetet till boken?

– Rent författartekniskt har det varit väldigt intressant och givande att det blir en bok av bevakningen man gjort. Det är intressant att återvända till något och se det i ljuset av senare händelser, när det gått en tid. Det känns som att jag sett brotten med nya ögon.

Hur byggde du upp de dramatiska delarna i boken?
– Jag ville visa hur jäkla skitigt och hemskt det varit vid brotten. Jag bygger texten på att jag varit i husen, vet hur omgivningen ser ut, lyssnat på Mangs, lyssnat på anhöriga och polisen. Det är en sammanvägning av så många källor jag kan finna. Sen gör jag en egen rimlighetsbedömning. Jag hade kunnat göra det ännu grisigare, men då förlorar jag fler läsare tror jag.

Vilka svårigheter har uppstått?
– Jag har inte haft fullständig kunskap om allt Peter Mangs har gjort och påstått. Uppgifter jag inte en fått bekräftat på annat håll har jag inte tagit med. En annan nackdel är att jag knappt haft några kollegor, så stundom har det blivit lite ensamt. Jag har haft min förläggare som sagt: ”Skriv på för fan, det blir jävligt bra”.
Sen har det förekommit svårigheter rent praktiskt: hur man bygger upp en bok och dramatiserar skeenden. Det gäller att skaka om läsarna så att de fortsätter att läsa.
Hur har du gjort researchen till boken?
– Researchen till boken har gjorts löpande över lång tid. Att vara kriminalreporter är att ständigt gräva. Jag har exempelvis gjort research kring vad Peter Mangs har påstått. Man söker information, läser, stryker under, sammanfattar och återvänder till.

Vad är det för skillnad mellan att gräva för en bok och för Sydsvenskan?
– Rent tekniskt är det inte någon jättestor skillnad. Men med en bok måste man skapa scener av sitt gräv. Det är ett längre, större projekt. Då behöver man hålla kvar läsare. Det handlar om att skapa övergångar i materialet. Själva grävarbetet är väldigt likt, man pratar med människor för att få information och letar efter handlingar.

Hur gick det att intervjua Peter Mangs omgivning?
– Det har inte varit några svårigheter med att få folk att öppna upp sig. Jag började brevväxla med Mangs mamma, sen hälsade jag på henne och vi pratade om livet. Hon har läst mina artiklar i Sydsvenskan genom åren, så jag var inte helt obekant. Hon är faktiskt den enda som sett citaten i boken före publicering.

Något övrigt du vill ta upp som inte omnämns i boken?
– Jag gjorde ett medvetet val att inte berätta så mycket om rättsprocessen. Det bygger på att det inte fick plats och kan bli tråkigt. Framställningen hade lidit av att ta med mer av det.

Hur ser du på framtiden? Fler kriminalböcker?
– Jag vill skriva fler böcker. Det har varit fantastiskt välgörande på så sätt att det påverkar mitt övriga språk och min inställning till andra ämnen. Jag är oerhört tacksam för den respons jag fått. Det har skapat ett yrkesmässigt lugn hos mig. I någon mån är alla människor bekräftelsesökande. Jag vill skriva väldigt många fler och fortsätta som kriminalreporter på Sydsvenskan.

Skulle du kunna tänka dig att skriva en deckare?
– Absolut. Jag har funderingar på att skriva en roman. Jag har glömt mer i ämnet kriminalitet än vad de flesta av landets deckarförfattare någonsin kommer lära sig. Det vill man ju använda på något sätt.
Linnéa Lind

Lyssna på Joakim Palmkvist på Bokmässan:

13.00 på fredag och 10.00 på lördag.

 

 

2015-09-09

Hej Valeria Helander! Du har varit i Ryssland i sommar, vad har du gjort där?

– Jag var på besök hos föreningen FGJ:s ryska samarbetspartners i ett projekt som ska stärka öppenhet och demokratiska strukturer mellan svenska och utländska organisationer. Första steget i detta projekt var att två ryska journalister kom till Grävseminariet i våras och höll i ett seminarium och andra steget var att två journalister från Sverige skulle åka och hälsa på i St Petersburg.

Ni var två som åkte från Sverige?

– Ja, föreningen FGJ utlyste en möjlighet att ansöka om att följa med. Kriteriet  var att man var en verksam journalist med Ryssland som specialistområde och Börge Nilsson har bevakat Ryssland i många år på frilansbasis. Han har även gett ut böcker om Ryssland och är huvudkoordinator för projektet som Scoop Russia, ett skandinaviskt projekt som ger stöd till grävande journalister i Ryssland.

Vilka redaktioner besökte ni?

– Vi besökte i första hand en byrå för undersökande journalistik –  Agenstvo Ajur, som ju är vår primära samarbetspartner. Men eftersom vi hade lite tid över åkte vi även till Moskva och träffade Roman Anin, grävredaktör på Novaya Gazeta.

Finns det några planer för framtiden?

– Ja, vi hade en idé om att man skulle kunna skapa en plattform online där ryska och svenska journalister som gör olika typer av granskningar skulle kunna söka hjälp av varandra, om det är så att det involverar båda länderna. Skulle en svensk reporter till exempel ha ett spännande gräv på gång om Ikea i Ryssland så skulle hen på den här plattformen kunna hitta en rysk journalist som skulle kunna hjälpa till med researchen, eller till och med göra en samproduktion.

Vad tar du med dig från resan?

– Att se minnestavlan av Anna Politikovskaja utanför Novaya Gazetas redaktion, som de har slagit med näbbar och klor för att få sätta upp, samt porträtten av de dödade journalisterna som hänger över konferensbordet inne på redaktionen. Det var så overkligt för någon som inte riskerar att dödas på grund av sitt yrke.

Hur är läget för ryska journalister?

– Dåligt. Makten försöker med alla medel stoppa kritiskt granskande journalistik, bland annat genom att införa lagar som ska göra livet surt för journalisterna. Jag har skrivit en artikel om just detta som kommer att publiceras i nästa Scoop.

Varför är det viktigt med den här typen av utbyten?

– Det är viktigt att vi visar att journalistkåren är enad, och att vi stöttar våra kolleger, både här och utomlands. Klimatet för journalister runt om i världen blir allt hårdare; journalister dödas, fängslas och hindras från att göra sitt jobb. Genom att skapa olika nätverk med hjälp av sådana här projekt kan vi stötta och hjälpa varandra.

BAKGRUND: I juli i år besökte FGJ våra samarbetspartners i Ryssland; Agenstvo AJUR. AJUR är en byrå för undersökande journalistik som startade för 19 år sedan av fyra grävande journalister. De har växt från 11 anställda till ett hundratal och ger ut ett antal olika tidningar, både print och webb.

Den största är fontanka.ru, en webbtidning känd för sina granskningar av makten och de kriminella nätverken i St Petersburg. Sedan 2013 ägs fontanka.ru till 51 procent av svenska Bonniers.

Samarbetet inleddes genom att FGJ sökte Creative Force såddfinansiering från Svenska institutet. Creative Force ger stöd till samarbetsprojekt mellan svenska och utländska organisationer. Projekten ska syfta till att stärka öppenhet och demokratiska strukturer.

Första steget i detta projekt har varit att bjuda två journalister från AJUR till Grävseminariet i Umeå. Andrey Zakharov och Anton Mukhin var de två som åkte, och de höll både i ett eget seminarium och var deltagare i en panel.

Andra steget var att två journalister från Sverige skulle åka och hälsa på i St Petersburg. De som åkte var journalisterna Valeria Helander, styrelseledamot i FGJ, och Börge Nilsson.

Läs mer om Valerias Helanders Rysslandsresa i kommande nummer av Scoop, ute den 23 september.

2015-05-11

Gör det riktigt bekvämt i tv-soffan nu. UR Play ger er nästan tio timmar med några av de bästa föredragshållarna från årets Grävseminarium med Sveriges vassaste undersökande journalister. 

Medyan Dairieh om filmen “The islamic state”

Journalisten Medyan Dairieh bevakade Islamiska staten och hela världen följde hans dokumentation. Han berättar om hur det var att bevaka dem och varför det är viktigt att göra det riskfyllda arbetet.

Joakim Medin: Att bevaka kriget i Syrien

Frilansjournalisten Joakim Medin blev fängslad av den syriska regimen i februari 2015 anklagad för spioneri. Han släpptes efter förhandling och berättar varför det är så viktigt att åka tillbaka till Syrien trots riskerna.

Josephine Freje: Wallraffa på sociala medier

Josephine Freje är journalist och programledare för Plus på SVT. Hon berättar om hur man kan använda falska identiteter på nätet för att gräva efter information på sociala medier i sin roll som journalist.

Panel: Så blir du anställd

Det är inte lätt att bli anställd inom media idag. Panelsamtal om vad man ska göra för att bli anställd och få jobb som grävande journalist. Medverkande: Nils Hanson, Helena Giertta, Fredrik Laurin, Cecilia Ögren Wanger.

Carl Larsson: Granska med motstånd

Carl Larsson är journalist och studerar juridik, och har jobbat på SVT i många år. Han berättar om hur han arbetade med ett fall där två unga killar körde ihjäl sig på Hjulstabron när polis hade beordrat broöppning.

Bo-Göran Bodin: Att göra ansvarsintervju

Bo-Göran Bodin är journalist på SR Ekot och berättar om hur man ska gå till väga när man gör en ansvarsintervju. Man ska vara väl förberedd och det är bra att öva med en kollega innan man går ut och ställer en person till svars.

Marja Grill: Grävandets ABC

Marja Grill är nyhetsreporter på Sveriges Television och berättar om hur man ska göra för att lyckas med en granskning. Hon säger att det viktigaste är att inte ge upp.

Tom Alandh berättar

Dokumentärfilmaren Tom Alandh har med sin klara och speciella röst berättat svenska historier i 30 år. Här berättar han om sitt arbete och mötena med människor.

Lena Sundström: Gestalta och berätta

Journalisten och författaren Lena Sundström har rapporterat och skrivit om många svenska händelser. Här berättar hon om hur hon har jobbat med sina böcker och sin grävande journalistik, hur hon samlar sitt berättande och gestaltar det hon ser och hör.

Marja Grill: Vardagsgräv

Marja Grill är nyhetsreporter på Sveriges Television och berättar om hur man kan gå till väga när man ska starta ett grävarbete. Först kan det kännas motigt, du har en bra idé eller misstanke men vet inte hur du ska börja. Här får du tipsen.

Viralgranskarna

Jack Werner, Linnea Jonjons och Åsa Larsson är journalister på Metro och arbetar med Viralgranskaren. De berättar om hur de jobbar med att granska nyheter som sprids via sociala medier. 2014 vann de Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare.

Panel: Yttrandefrihetsdebatt

Paneldiskussion om varför det är viktigt att fortsätta arbetet för demokrati och yttrandefrihet. Medverkande: Özz Nûjen, ståuppkomiker och skådespelare, Lena Sundström, journalist och författare, Helle Klein, journalist och präst i Svenska kyrkan och My Vingren, journalist.

Nils Funcke: Offentlighetsprincipen

Nils Funcke är en av Sveriges främsta experter på offentlighetsprincipen. Här berättar han om hur man som journalist kan använda offentlighetsprincipen och vilka möjligheter lagen ger.

Nils Hanson: Gräv med Nisse

Hur är villkoren för en grävande journalist idag? Nils Hanson är ansvarig utgivare för SVT:s Uppdrag granskning. Här berättar han om när han började som grävande journalist och jämför situationen med hur det ser ut nu.

2015-05-04

Från och med tisdagen den 5 maj sänder UR Play höjdpunkterna från Grävseminariet i Jönköping.

Tisdag 5 maj

16.00 Filmen ”The islamic state”
Journalisten Medyan Dairieh har varit inne hos terrororganisationen IS. Hela världen följde hans dokumentation och här berättar han själv om hur det är att bevaka IS och varför det är viktigt att göra det riskfyllda arbetet. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

16.35 Gräv med Nisse
Hur är villkoren för en grävande journalist idag? Nils Hanson är ansvarig utgivare på SVT:s Uppdrag granskning. Här berättar han om hur han en gång började gräva och jämför idag med tiden då han började som journalist. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

17.25 Grävandets ABC
Ge inte upp! Det är det viktigaste för att lyckas med en granskning, enligt Marja Grill, nyhetsreporter på Sveriges Television. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

Onsdag 6 maj

16.00 Så blir du anställd

Det är inte lätt att bli anställd inom media idag. Så vad ska man göra för att få jobb som grävande journalist? här samtalar Nils Hanson ansvarig utgivare för Uppdrag granskning, Helena Giertta chefredaktör för tidningen Journalisten, Fredrik Laurin redaktör för grävande journalister på SR och Cecilia Ögren Wanger på TV 4:s Kalla fakta. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

16.40 Vardagsgräv
Att börja gräva som journalist kan vara lite motigt. Du har en bra idé eller misstanke men vet inte hur
du ska starta. Här visar och tipsar journalisten Marja Grill hur du ska göra. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

17.25 Att bevaka kriget i Syrien
Frilansjournalisten Joakim Medin blev fängslad av den syriska regimen i februari och anklagad för spioneri. Han släpptes efter förhandling. Nu berättar han varför det är så viktigt att åka tillbaka till Syrien och fortsätta berätta trots riskerna. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

17.50 Wallraffa på sociala medier
Falska identiteter på nätet är bra för att kunna gräva efter information på sociala medier som journalist.
Det berättar Josephine Freje, programledare på Plus som tidigare har jobbat som gräv-chef på tidningen Faktum. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

18.15 Viralgranskarna
De fick stora journalistpriset 2014 i kategorin årets förnyare. Viralgranskarna granskar nyheter som
sprids på nätet och kollar upp vad som är sant och falskt. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

Torsdag 7 maj

16.00 Om offentlighetsprincipen

Nils Funcke är en av Sveriges främsta experter på offentlighetsprincipen. Men hur kan man använda offentlighetsprincipen som journalist och vilka möjligheter ger lagen? Arrangör: Föreningen grävande journalister.

16.45 Granska med motstånd
Carl Larsson är journalist som nu studerar juridik. Han har i många år arbetat på Sveriges Television och här berättar han om hur han arbetade med fallet där två killar dog på Hjulstabron. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

17.20 Att göra ansvarsintervju
Som journalist ska man vara väl förberedd och öva tillsammans med en kollega innan man går ut för att
ställa en person till svars. Bo-Göran Bodin, flerfaldigt prisbelönt journalist på SR Ekot, berättar om sina förberedelser. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

18.00 Yttrandefrihetsdebatt
Kommer vi att våga berätta efter terrordåden i Paris och attentatet mot Charlie Hebdo? Ett samtal om vikten av att fortsätta arbetet för demokrati och yttrandefrihet. Med Özz Nujen, ståuppkomiker och skådespelare, Lena Sundström, journalist och författare, Helle Klein, journalist och präst, och My Wingren, journalist. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

Fredag 8 maj

16.00 Tom Alandh berättar

Med sin klara och speciella röst har dokumentärfilmaren Tom Alandh berättat svenska historier i 30 år. Här berättar han om mötena med människorna och om sitt arbete. Arrangör: Föreningen grävande journalister.

17.00 Gestalta och berätta
Journalisten och författaren Lena Sundström berättar om hur hon har jobbat med sina böcker och grävande journalistik. Hur samlar hon sitt berättande och gestaltar det hon ser och hör? Arrangör: Föreningen grävande journalister.

2015-03-21

Årets guldspadar delades på lördagskvällen ut till nio män och sju kvinnor i samband med Grävseminariet i Jönköping.
Det är Föreningen Grävande Journalister som varje år ger en guldspade till bästa undersökande reportage i var och en av kategorierna.

Här är alla pristagarna.

Lokalradio: Ung tjej sökes
Tomas Magnusson och Kina Pohjanen, SR P4 Uppland
Motivering: För att med smarta metoder ha tagit sig bortom statistiken och blottlagt hur polisen blundar för sexhandel med minderåriga.

Riksradio: Lyxhotell och tvångsinjektioner
Sofia Boo och Markus Alfredsson, SR Kaliber
Motivering: För att med kreativ research ha avslöjat hur kriminalvården använder olagliga metoder för att sedan vila upp sig på lyxhotell.

Lokal-tv: Hemtjänstbluffen
Michael Verdicchio och Sandy Hansson, SVT Västnytt
Motivering: För att metodiskt och envist ha avslöjat hur ett hemtjänstföretag riskerat äldres liv och hälsa.

Riks-tv: Lögnen om barnen
Camilla Ziedorn, TV4 Kalla fakta
Motivering: För att, med respekt för de utsatta barnen, lågmält och effektivt ha avslöjat Stora Ensos lögner och dubbelmoral kring barnarbete.

Liten tidning: Nazisterna som gick fria
Gusten Holm, Upsala Nya Tidning
Motivering: För att med stort tålamod och envishet ha gjort polisens jobb och för att ha vidgat bilden av förövarna.

Stor tidning: Näringslivets högtflygande direktörer
Torbjörn Isacson och Andreas Cervenka, Svenska Dagbladet
Motivering: För ett pricksäkert skytte mot näringslivets tolvtaggare.

Tidskrift: Psykbryt
Josephine Freje och Julija Sidner, Tidningen Faktum
Motivering: För att med gedigen metod ha visat hur samhällets mest utsatta patienter har svikits grovt av dem som skulle skydda dem.

Webb: Vägen till fas 3
Tina Enström, Jenny Widell och Ulf Persson, SVT Östnytt
Motivering: För att i webb-tv ha öppnat dörren på vid gavel mot det arbetsmarknadspolitiska haveriet.

Bok: Saabs sista strid – den osannolika historien om Sveriges största konkurs
Jens B Nordström
Motivering: För att på ett engagerande sätt ha berättat historien om hur Saabs räddare i själva verket blev företagets dödgrävare.

Hedersomnämnanden
Juryn delar också detta år ut ett par hedersomnämnanden. Marcus Hansson och Ulrika Björkstén vid Sveriges Radios Vetenskapsredaktion hedras, för Den blinda tron på kall fusion, en kritisk granskning av svenska forskares kopplingar till den kontroversielle italienaren Andrea Rossi och hans ifrågasatta forskning.

Johanna Hövenmark vid Norrbottens-Kuriren får också ett hedersomnämnande för sin granskning av hur utländska kvinnor som utnyttjas av män lämnas därhän av samhällets institutioner.

Gyllene dynamon 

Maria Trägårdh, Aftonbladet.

GRÄV 2016

8-9 april 2016 arrangeras Grävseminariet i Göteborg, i samband med MEG på Svenska Mässan.

Eventuella frågor kan riktas till Terje Carlsson, ordförande Föreningen Grävande journalister, 073 986 1622.

2015-03-19

Kerstin Weigl föreläste för 50 utländska journalister när Gräv tjuvstartade under torsdagen.

– Otroligt spännande, säger Mohit M Rao, reporter på The Hindu i Bangalore.

 De kommer från Indien, Ryssland, Zambia, Ukraina, Pakistan, Vietnam, Panama och 16 andra länder. Målet är att de ska lära sig så mycket som möjligt om grävande journalistik i Sverige. Men också att dela med sig av sina egna erfarenheter till både svenska och utländska kollegor.

– Jag hoppas både de utländska gästerna och alla svenska journalister på Gräv tar tillfället i akt att knyta nya kontakter, säger Terje Carlsson, ordförande för Föreningen grävande journalister.

Under torsdagen fick de utländska gästerna lyssna på några av Sveriges främsta grävare.

En av dem var Kerstin Weigl, som berättade om ”Männen som dödar” – ett gräv som påbörjades redan 2009. Tillsammans med kollegan Kristina Edblom har hon granskat alla fall där kvinnor dödats av sina män eller x-män sedan 2000.

– Vilket arbete de lagt ned. Jag tror det hade varit omöjligt att göra något liknande i Indien, säger Mohit M Rao, reporter på The Hindu, Indiens tredje största tidning med en upplaga på 2,2 miljoner ex.

Förutom Kerstin Weigl föreläste också:

Nils Hanson, chef för Uppdrag granskning, om hur de jobbat med historier som Ikeas skatteplanering och våldtäkterna i Bjästa. Han avslutade sedan med att förklara det han ansåg som den viktigaste metoden av alla:

­– Line by line. Vi kontrollerar alla våra uppgifter så att vi kan stå för dem. Det får inte bli så att vi blir dem som granskas istället.

Sven Bergman, reporter på Uppdrag granskning. Med utgångspunkt i prisbelönta gräv om Egyptenavvisningarna och Teliasoneras uzbekistanska mutor fokuserade han på källskydd och vikten av att samarbeta över nationsgränserna.

Erik Palm, frilansreporter som var först med att avslöja Caremaskandalen. Han tryckte på vikten av oberoende journalistik som en garant för ett demokratiskt samhälle.

De utländska gästerna gjorde också ett grupparbete listade de granskningar som de ansåg mest riskfyllda och vilka saker de ville förbättra för att kunna göra ett bättre journalistiskt jobb.

Att granska korruption, terrorism och sexuella övergrepp kom högt upp på flera gruppers listor över ämnen som är mycket riskfyllda att undersöka.

Det flest grupper ville förbättra var tillgången till handlingar och skyddet för journalister

– Det har varit en givande dag, både att höra hur svenska journalister jobbar och att diskutera journalistik med kollegor från hela världen, säger Iram Aloshari från Sudan.

Några av de utländska gästerna kommer att föreläsa på Gräv. Det kommer bland annat att handla om följande länder:

Libanon. Cynthia Choucair om sin film Powerless om svårigheterna för libanesiska journalister, fredag klockan 13.

Ryssland och Ukraina. Journalister från de två grannländerna berättar om sina arbetsförhållanden i en paneldiskussion, lördag klockan 14.

Kenya. Henry Kabwe om stora utmaningar för zambiska journalister, lördag klockan 15

Torsdagens tjuvstart av Gräv är en del i Föreningen grävande journalisters utländska arbete. Det stöds av bland annat Svenska Institutet.

Här är Erik Palms bilder från dagen.

nils hanson
grpparbet
Kerstin Weigel

deltagare

Sven Bergman

grparb

2015-02-28

28 granskningar gör upp om 9 guldspadar. Den 21 mars får vi veta vem som vinner.

Lokalradio:

Farliga fel på flygplan Matilda Eriksson Rehnberg, SR P4 Dalarna

Ung tjej sökes Tomas Magnusson och Kina Pohjanen, SR P4 Uppland

Djurtransporter Anna Jutehammar, SR P4 Gotland

Riksradio:

Gripen-affären med Schweiz Alexander Gagliano och Ivan Garcia, SR Ekot

Patienten och tystnaden Daniel Velasco och Victoria Gaunitz, SR P1 Dokumentär

Kvinnoregistret Bo-Göran Bodin och Alexander Gagliano, SR Ekot

Lyxhotell och tvångsinjektioner Sofia Boo och Markus Alfredsson, SR Kaliber

Hedersomnämnande till:

Den blinda tron på kall fusion Ulrika Björkstén och Marcus Hansson, SR Vetenskapsradion

Lokal-tv:

Faxet som försvann Fouad Youcefi, SVT ABC

Hemtjänstbluffen Michael Verdicchio och Sandy Hansson, SVT Västnytt

Narkotikadöden och det nya blandmissbruket Anna-Klara Bankel, SVT ABC

Riks-tv:

Lögnen om barnen Camilla Ziedorn, TV4 Kalla fakta

Naken på nätet Hasse Johansson och Nicke Nordmark, SVT

Uppdrag granskning Kinaaffären Sven Bergman och Joachim Dyfvermark, SVT Uppdrag granskning

Liten tidning:

Nazisterna som gick fria Gusten Holm, Upsala Nya Tidning

Bagerihärvan Joakim Andersson och Emma Johansson, Helsingborgs Dagblad

Kvacksalvarna Joakim Björck, Helsingborgs Dagblad

Markaffären Linda Hedenljung, Östersunds-Posten

Hedersomnämnande till:

Lyd eller lämna eller landet Johanna Hövenmark, Norrbottens-Kuriren

Stor tidning:

Pisa-undersökningen Kristoffer Örstadius, Dagens Nyheter

Näringslivets högtflygande direktörer Torbjörn Isacson och Andreas Cervenka, Svenska Dagbladet

Storklubben Qvidings uppblåsta siffror Anders Martinsson och Daniel Olsson, Göteborgs-Posten

Tidskrift:

Matsvindlaren Anna Wallenlind Nuvunga, Tidningen Faktum

Psykbryt Josephine Freje och Julija Sidner, Tidningen Faktum

Livsfarliga ambulansförare Åsa Erlandson, Vårdfokus

Webb:

Klarna – en granskning i debattforum Carolina Neurath, Svenska Dagbladet

Vägen till fas 3 Tina EnströmJenny Widell och Ulf Persson, SVT Östnytt

Bok:

Sanningen bakom Tambourinehärvan Eskil Fagerström

Saabs sista strid – den osannolika historien om Sveriges största konkurs Jens B Nordström Saudivapen Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman

2013-12-01

Expressen vann en välförtjänt guldspade 2012 med sin granskning av Sverigedemokraterna. David Baas’ och Christian Holméns järnrörsjournalistik lämnade få oberörda, och bidraget var förhandstippat som segrare långt före guldspadegalan. Ingenting konstigt med det. Vi känner alla igen god journalistik när vi ser den.

Men prisutdelningen satte fingret på ett problem som guldspadejuryn brottats med sedan webbklassen infördes i guldspadesammanhang 2007. Här var frågan vilken kategori avslöjandet egentligen hörde hemma i.

Juryn placerade det i webbkategorin. Christian Holmén och David Baas besegrade där Bo Torbjörn Ek och Jonny Vikström från lokaltidningen NSD. De kommer från en tidning med en upplaga på under 100 000. Det vill säga ett bidrag som före 2007 skulle ha bedömts i klassen liten tidning. Samtidigt slapp Expressen vägas mot Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, som tävlar i klassen stor tidning.

Nu börjar du säkert ana vad den här artikeln handlar om. Den ifrågasätter på intet sätt grävsinsatserna i de prisade reportagen. Däremot ifrågasätter den kategoriindelningen av guldspadarna. Kategorierna svarar inte längre mot det svenska medielandskapet. Det är en åsikt som framförts av såväl juryn som enskilda FGJ-medlemmar många gånger.

I dag delas guldspaden ut i nio klasser: riks-tv, lokal-tv, riksradio, lokalradio, tidskrift, liten dagstidning, stor dagstidning, bok och webb. Den kanal som jobbet först publiceras i styr vilken klass bidraget tävlar i vid jurybedömningen, och många redaktioner känner att de har hamnat i guldspadeskugga.

Liknande problem uppstår när flera redaktioner samarbetar, och rikstäckande redaktioner hamnar på lokalredaktionernas planhalva. En förändring av detta har diskuterats inom FGJ i många år. Frågan som alltid förblir obesvarad är: En förändring till vad? Det vet vi fortfarande inte, och därför vänder vi oss nu utåt och upprepar frågan.

Hur ska guldspadens kategoriindelning förändras för att bättre spegla det medielandskap vi arbetar i idag? Ska klasserna baseras på kanaltyp och redaktionsstorlek? Eller ska juryn, som till exempel stora journalistpriset, utgå från ämnesområden?

Märk väl: en förändring är inget självändamål och vi vill veta vad du tycker?
Skriv ner dina tankar, blogga om dem eller skriv debattartiklar. Vill du hellre mejla synpunkter direkt till oss gör du det på någon av nedanstående adresser.
Vår ambition är att möjliggöra en förändring, i en alltigenom öppen process.

Tomas Bresky, ledamot i guldspadejuryn
[email protected]

Britt-Marie Citron, ledamot i guldspadejuryn
[email protected]

Karin Sjöberg, ledamot i FGJ:s styrelse
[email protected]

Mathias Ståhle, ledamot i FGJ:s styrelse
[email protected]

Föregående Nästa

Nyhetsarkivet

Sveriges snabbaste redaktion

2017-01-16

Mats Ehnbom, chefredaktör på Norrbottens-Kuriren, är Sveriges snabbaste redaktör. När Scoop testade hur snabbt redaktörer och redaktioner svarar på tipsmejl behövde han en minut på sig. ... Läs mer

Sista chansen att lämna ditt bidrag till guldspaden

2017-01-12

Har du gjort ett riktigt bra gräv under 2016? Lämna in ditt bidrag till Sveriges kanske finaste journalistpris: Guldspaden. Guldspaden delas varje år ut av Föreningen ... Läs mer

Paul Myers klar för Gräv17

2016-11-30

BBC:s expert på internetresearch kommer till Grävseminariet i Uppsala. Paul Myers var stor publikfavorit på årets Gräv och lär ut tips och tricks för hur du ... Läs mer

Äldre artiklar

Videoarkivet

GRÄV 2014 – David Leigh

2014-08-15

New Forms of Global Data investigation – Wikileaks, Offshore Company Secrets, Snowden (ENG)The European answer to journalist Bob Woodward. David Leigh was recently rewarded with the ... Läs mer

GRÄV 2014 – Anfall, bakhåll eller tålamod?

2014-08-15

Anfall, bakhåll eller tålamod? (Sophia Djiobaridis, Helena Gissén, Daniel Velasco, Björn Häger) Läs mer

GRÄV 2014 – Invignings debatt

2014-08-15

INVIGNING. Debatt: Efter mordet på Nils Horner – hur kan korrespondenternas riskfyllda arbete Läs mer

Äldre videoklipp