Åkesson påstår, Helin bekräftar | Sakine Madon


"Vi gillar olika" heter Aftonbladets populära kampanj mot främlingsfientlighet. Samtidigt lyckas Jan Helin och hans tidning med konststycket att få Sverigedemokraterna att framstå som ett mångfaldsparti.

"Vi behöver handen igen. För mångfalden", har det stått på tidningens hemsida sedan skitpartiet, som ofta sprider dynga om muslimer, kom in i riksdagen.
Det låter fint och tolerant, men vad menas med mångfald? Aftonbladet har färre invandrade än vad SD har.
Förutom någon enstaka ledarskribent och kolumnist med rötter i ett annat europeiskt land verkar alla anställda på tidningen ha svensk bakgrund. Inget ont om journalister med svenskklingande namn, säkert är de jätteduktiga allihop, men den etniska enfalden tyder på ett djupare problem: journalistkårens sociala homogenitet.
Om Helin "gillar olika" borde han göra något åt den. Vad hindrar? Man behöver knappt öppna en tidning för att inse att det finns lite väl många journalister som bor i samma kvarter, har liknande bakgrund, gillar Miljöpartiet och handlar rättvisemärkt.
När dessa journalister träffar en kollega, som låt säga bor i ett miljonprogram, frågar de ofta "Men Sakine varför bor du där?!"

Kerstin Ekberg, pensionerad journalist som numera studerar, kartlade i rapporten "Här bor journalisterna" (Sim(o), 2007) var svenska journalister bor. Mönstret visade sig vara tydligt; ju fler arbetare, låginkomsttagare och invandrare i ett område, desto färre journalister. Högalid på Södermalm i Stockholm är journalisttätast i landet.
Det påverkar vad som lyfts i det offentliga samtalet. Enligt Ekberg gör den starka kårandan att kritiken uteblir; det är svårt för enskilda journalister att stöta sig med kollegor. När hon ville göra sin undersökning gjorde hon den på eget initiativ.
Och det var ganska svårt att få rapporten publicerad, trots att den borde vara obligatorisk läsning för varenda mediechef.
Jag frågar vad Ekberg tycker om olika-kampanjen och får till svar att SD-väljare bara ges ytterligare ett exempel på att medelklassjournalister, som bor i sina trygga bostadsområden, säger till underklassen att vara mer tolerant.
Åkesson påstår, och Helin bekräftar.
När chefredaktören får kritik på sin blogg avfärdar han den och svarar att folk i hans villaområde "jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan."

Självklart behöver man inte vara mörkhyad, beslöjad och bo i ett miljonprogram för att yttra sig om frågor som rör rasism och mångfald. Det är verkligen inte min poäng. Men om man som chefredaktör för landets största tidning nästan bara hänger med människor från samma sociala klass och kulturella bakgrund, och rekryterar därefter, blir det inte mycket till "olika".
Dessutom: Samma Aftonbladet lät Jimmie Åkesson publicera en debattartikel som de kryddade med rubriken "Muslimerna är vårt största utländska hot".
För att inte tala om kulturredaktionens publicering av den omdiskuterade artikeln om organstölder. Det tycks inte råda nolltolerans mot islamofobi och antisemitism på tidningen, för att uttrycka det milt.
Alla tusentals människor som har skrivit under den pågående kampanjen borde fråga Helin varför han inte sopar rent framför egen dörr. Så länge landets största tidning är sämre än SD på mångfald är olika-kampanjen inget annat än pinsam.